Det var länge sedan som jag hade så ont i kroppen som jag har nu. Jag brukar alltid köra hårt när jag tränar och jag upplever ganska ofta att jag får träningsvärk eller ont i kroppen eftersom jag försöker variera min träning så mycket som möjligt. Men det är sällan jag känner som jag gör idag, att man verkligen har tagit ut sig själv så pass att man nästan är helt matt så här efteråt.
Igår var sista dagen på mitt månadskort. Eftersom min semester börjar om 8 dagar så kände jag att det var lite onödigt att köpa ett nytt månadskort. Så jag kom på att jag skulle prova att cykla till jobbet istället. Jag bor i Kallhäll och mitt kontor ligger vid Humlegården inne i stan. Avståndet är ca 2 1/2 mil. Jag pratade igår kväll med pappa vilken som skulle vara den lämpligaste cykelvägen. När vi pratade om det och jag tittade på kartan så var jag helt säker på att det inte skulle vara några problem att hitta. Men dessvärre gick det inte lika bra som jag trodde.
Jag trampade igång ganska tidigt i morse för att vara säker på att komma i tid till kontoret. Så vid klockan 6 styrde jag kosan mot huvudstaden. Första biten var inga problem. Det var inga tveksamheter om hur jag skulle cykla och det kändes lått på trampan. Jag cyklade förbi Jakobsberg, Barkarby och Spånga. Sedan tog jag in på en cykelväg på Järvafältet och passerade Hjulsta och körde mot Rinkeby. Det var någonstans där som det gick lite galet för det fanns så många olika cykelvägar att välja på och skyltningen var inte helt tydlig. Till slut, efter att ha fått vända och cykla lite omvägar, kom jag fram till Rissne och hittade en skyltning mot Solna. Jag trampade dit, navigerade mig mot Haga Norra efter en stunds cyklande och hittade sedan en skylt som pekade mot St Eriksplan. Då kände jag att jag äntligen hade koll på läget och ca 20 minuter senare var jag framme på jobbet. Totalt tog denna cykeltur 1 timma och 40 minuter. Jag var sjukt svettig då och svalkade mig i en efterlängtad dusch.
Något som var väldigt störande var att min kedja hoppade av när jag var i Solna. Jag fick bända med en nyckel och skita ner händerna så att det var bleksvarta när jag till slut lyckades få kedjan på plats.
Vid 18 var det dags att sätta sig på cykeln igen och trampa hem. Jag tänkte att det säkert skulle gå lättare att ta sig hem då jag hade ganska bra koll på läget (trodde jag). Det visade sig att hemfärden tog 2 timmar! Jag spenderade mycket av min tid cyklandes runt i Solna-trakterna, förvirrad och undrande över hur jag skulle hitta hem. Jag hittade skylting mot Haga Norra, Ulvsunda, Sollentuna och liknade ställen som jag inte alls ville till. Det jag ville hitta var vägen mot Sundbyberg eller Rissne, för att därifrån sedan ta mig vidare mot Spånga och sedan Järfälla. Men det tog mig minst en timme innan jag hade hittat rätt väg. Ja, om ni undrar så har jag dåligt lokalsinne och någon karta hade jag inte heller med mig.
När jag fick se denna skylt nu ikväll efter att ha börjat styra kosan mot Bromsten och Spånga blev jag glad! Nu hade jag faktat framför mina ögon att jag var på väg hem mot Järfälla. Strax därefter hoppade kedjan av igen. Jag fick slita och kämpa i minst 10 minuter innan jag lyckade få den på plats. Jag var nära att ge upp. Men skam den som ger sig och bevisligen lyckades jag med att få på den till slut.
Efter dessa totalt 220 minuter på cykeln idag så har jag extremt ont i mina ben och i rumpan. Jag är rädd för att smärtan kommer att vara ännu värre imorgon. Men då är det bara att bita ihop och hoppa upp på cykelsadeln igen.