Onödig stress

Innan har jag tänkt att när jag är gravid kommer jag nog ha en annan inställning och se till att vara ute bättre i tid alternativt dra ner på alla måsten för att slippa stressa. Men jag märker nu att så är det inte. Trots den stora magen blir det i alla fall att jag behöver småspringa för att hinna med tåget eller komma i tid till ett möte.

 

I morse blev det som vanligt stressigt. När jag ska lämna på förskolan innan jobbet hamnar jag alltid i samma situation. Jag hinner alltid med mitt tåg och kommer alltid i tid, men det är många gånger det är på håret och jag är aldrig helt säker på att jag kommer lyckas. Denna morgon var jag tvungen att ta bilen till en tågstation långt borta eftersom mitt vanliga tåg inte går denna vecka. Jag tyckte att jag hade planerat med god marginal. Men eftersom det var svårt att hitta parkeringsplats så passerade minuterna snabbt och det slutade med att jag sprang till tåget och hann precis.

Det är så onödigt att behöva stressa, framför allt det faktum att känna sig stressad påverkar psyket negativt. Det är det som är den negativa stressen. Och jag måste bli bättre på att låta bli den.

I eftermiddags när jag skulle på ett jobbmöte betedde jag mig bättre. Jag startade i god tid från kontoret och kom en kvart innan utsatt tid till mötet. Och efteråt stannade jag upp en stund vid Slussen, blickade ut över vattnet och andades några minuter. En skön mental paus och sedan hann jag med marginal att hämta på förskolan.

Jag kan alltså om jag vill, men jag behöver bli bättre på att alltid vara ute i god tid. Jag jobbar på det och jag hoppas att jag kommer dit!