Igår morse kom farmor och hämtade Wilmer. De åkte iväg för att spendera ett par dagar tillsammans utan oss. Vi har inte varit ifrån Wilmer alls mycket så därför känns det både tomt och ovant att inte ha honom hemma. Imorgon kommer han hem igen och det ser jag fram emot. Men fastän jag saknar honom mycket nu när han är borta får jag säga att det finns en del fördelar med att bara ha en bebis hemma. Vi har kunnat vara mer fria att göra vad vi känner för dessa dagar. Och det har varit väldigt lugnt och fridfullt här hemma.
- Det har bara varit ett barn som har styrt våra tider istället för två. Eftersom hon sover mycket på dagarna har vi fått mycket tid över. Jag har idag läst alla träningstidningar som jag hade liggandes. Kommer också börja läsa i en bok. Det har jag inte gjort på flera år!
- Jag tog en promenad med Smilla i förmiddags. Eftersom hon sov hela tiden kunde jag gå dryga fem kilometer i bra tempo och utan stopp. Hade jag haft båda barnen med hade det garanterat blivit mer pauser på vägen. Och igår kunde jag träna i trädgården utan inslag av en 2 ½-årings pockande på uppmärksamhet.
- Vi har ätit våra måltider utan gnäll från honom eller tjat från oss, vilket annars tillhör alla måltider vi äter med honom nu för tiden. Istället har vi kunnat prata med varandra och ätit i lugn och ro. Och middagarna har intagits senare än vanligt i soffan. Man får passa på. 😉
- Att ta en sovpaus på dagen går att göra annars också, men det är enklare med bara bebis hemma eftersom hon ändå sover så pass mycket. Igår sov jag en dryg timma på eftermiddagen. Så skönt!
Allt detta är ju skönt förstås, men skönare kommer det vara när han kommer hem imorgon. Det är liksom så tomt och tråkigt utan honom!