Jag minns så väl hur jag kände när jag skrev det här inlägget; att jag då var oerhört glad över vår bebis som hade kommit, men att jag samtidigt tyckte att det var jobbigt att inte kunna bada, bära eller leka med sonen hur som helst. Några av er peppade mig* och menade att veckorna kommer gå snabbt och snart kan du göra allt det där igen. Era ord värmde och hjälpte mig. Och tänk vad rätt ni hade! De där veckorna har verkligen gått snabbt. Det är nu drygt åtta veckor sedan Smilla föddes och fastän det är långt kvar tills jag är tillbaka i min forna form så är jag i så mycket bättre skick än strax efter hon föddes.
De senaste två månaderna har varit underbara på många vis, men det har också varit jobbigt att inte kunna använda sin kropp som man är van vid. Att hela tiden behöva hålla igen och vara tvungen att låta bli så vardagliga saker som att lyfta upp Wilmer på skötbordet eller dra en tungt lastad skottkärra i trädgården har varit tråkigt. Nu kan jag det och lite till! Såret har läkt bra och jag har inte känt av några komplikationer. Visst var det tråkigt att inte kunna bada när det var som varmast i somras, men desto gladare är jag nu när jag får bada igen. Både idag och tidigare i veckan har vi badat i badtunnan ute i trädgården. Härligt varmt vatten har vi suttit i, alla utom bebisen, och nu så här efteråt är jag behagligt varm i hela kroppen.
Tidigare i veckan var jag på efterkontrollen och när man har varit på den känns det lite som en ny etapp börjar. Att det är början på att kunna komma tillbaka till en stark kropp igen. Som Anna tidigare skrev så drar mötet med barnmorskan på MVC upp mycket minnen från graviditeten och förlossningen. För min del var det inte så jobbigt att prata om det. För mig har det varit jobbigast veckorna efter förlossningen. Men nu när de är över ser jag bara ljust på tillvaron. Allt är enklare nu när jag kan göra det jag vill och behöver här hemma och kan vara med och göra saker med familjen utan att behöva anpassa mig pga en kropp som inte klarar allt.
Än kan jag inte träna så hårt som jag är van vid. Men snart, snart ska jag testa att jogga lite smått för att förhoppningsvis kunna springa mer längre fram. För springa är helt klart det jag har saknat mest!
*Kommentarerna till det inlägget har tyvärr försvunnit i och med flytten till nya bloggen.