Via Elin hittade jag till den här artikeln med rubriken Var femte sjuåring vill bli smalare. Bara jag hör de orden blir jag mörkrädd. Artikeln handlar om ätstörningar, att hela 130.000 personer i vårt land är drabbade och att alltfler yngre personer finns med bland dem. Det finns alltså siffror på att var femte sjuåring vill bli smalare och till Frisk och fri, Riksföreningen mot ätstörningar, är det inte ovanligt att nioåringar hör av sig.
Vad är det för samhälle vi lever i egentligen? Vad har vi för några föräldrar som tillåter det att bli så här? För visst är det så att det är föräldrarna som påverkar sina barn till stor grad. Har små barn en mamma eller pappa som ofta bantar och dricker pulver istället för att äta mat eller en förälder som ständigt påpekar att han/hon är för tjock så är det klart att det påverkar barnen.
Eftersom jag själv har barn tänker jag på dessa frågor väldigt mycket och jag är extremt noga med att hålla ett så naturligt förhållningssätt till mat som det bara är möjligt. I vår familj håller vi oss borta från godis och chips i veckorna, men äter det gärna vid ett par tillfällen på helgen. Det tror jag är bra för det ska inte bli en överkonsumtion av onyttigheter heller. Det som är viktigt är att maten är okomplicerad och någonting trevligt och gott som vi äter tillsammans. Ord som ”bantning” eller ”tjock” är inget vi nämner hos oss och ingen av oss föräldrar skulle någonsin komma på tanken att banta. Oxh vi äter av allt, men i måttliga mängder.
Har man en sund inställning till mat och motion själv som förälder tror jag att detta högst sannolikt överförs till barnen. Jag bara hoppas att våra barn ska slippa umgås med andra barn som kanske inte kommer från hem med lika sund syn på maten och kroppen. Eller att de barn som har en sund syn på det är de som påverkar de andra barnen istället.
Kan vi inte bara avskaffa företeelsen bantning?!! Att hålla på så gör ju verkligen ingen nytta!!!