Om att missa ett träningspass

Det fanns en tid när jag mådde riktigt dåligt om jag missade ett planerat träningspass. Eller snarare; jag såg till att det aldrig hände. Så länge jag var frisk tränade jag även om jag egentligen hade behövt mer sömn, mindre stress eller lägga tiden på något annat istället.

Den tiden är förbi. Fast i morse när det planerade träningspasset inte blev av kom lite av det där tillbaka. Jag kände mig dålig, tjock och framför allt lat som valde att sova lite längre istället för att gå till gymmet.

Vi sov på hotell i Sundsvall i natt och jag hade ställt alarmet på klockan 6 för att smyga upp innan familjen vaknade och besöka hotellgymmet en sväng. Men Smilla vaknade till och ville inte sova vidare själv i sin spjälsäng så jag lade mig bredvid henne och tänkte att jag låter henne somna om först och så går jag upp sedan. Det tog sin lilla stund och jag hade ingen lust att stressa med träningen. Så den lata personen i mig valde att slumra vidare och gå upp först när bebis vaknade till ordentligt och ville gå upp. Då var klockan lite för mycket för att hinna med någon träning.

Egentligen är det ju ingen fara alls att jag missade träningen. I det stora hela spelar det ingen roll alls och det är just det jag brukar förmedla i bloggen och till andra jag möter. Men där och då i morse mådde jag verkligen dåligt av det. Kanske var det för att jag hade sett fram emot det där gympasset så mycket. Näst efter frukost på hotell tycker jag att hotellgymmet är det bästa med att bo på hotell. Att få köra slut på sig alternativt mysträna lite innan man intar frukostbuffén är liksom standard för mig när jag bor på hotell. Eller så mådde jag dåligt för det eftersom jag visste att vi skulle sitta still i en bil resten av dagen, körandes hem de 40 milen. Eller så var det mitt gamla jag som kom fram, den personen som har ett mer fanatiskt än sunt förhållande till träningen. Hela bilresan hem intalade jag mig själv att det inte var någon fara att det där träningspasset inte blev av, att det kommer fler chanser och att jag antagligen behövde den där extra stunden sömn som jag fick istället.

Nu på kvällen känns det bättre. Jag har accepterat och känner mig okej med hur det blev. Men det är tråkigt att jag inte kunde vara okej med det direkt, att min hotellfrukost inte smakade lika bra som den brukar och att jag blev på dåligt humör på grund av det. Jag har nog lite kvar innan jag är den där personen som jag vill vara, som tränar när det fungerar och vilar från träningen när det inte passar in optimalt och inte funderar mer över det. Samtidigt som jag inte vill bli lat och hoppa över träningen alltför ofta. För jag vet ju hur bra jag mår av den.

Svårt det där. För mig i alla fall. Hur är det med er? Känner ni igen er i mitt resonemang eller har ni inga problem alls med att missa ett träningspass?

Så här såg det ut i morse när vi åt av frukosten på Scandic Sundsvall Nord. Fanns massor med gott att välja på och det bästa av allt var att vi var nästan ensamma i matsalen. Det var ett smart drag att åka hem på en måndag; lite folk på hotellet och få bilar på vägarna.