Torsdag som det är vill jag ge lite länkkärlek och den här gången blir det till Jennifer, vars blogg jag nyligen har hittat till. I somras skrev hon om det här med det perfekta blogglivet och det stämmer så väl det hon skriver. Hon pratade lite om det här också när hon nyligen gästade podden Källan och Sandra som driver den.
Egentligen vet vi ju alla om det här att det vi visar upp på blogg och i sociala medier är en liten del av oss och ofta en förskönad version av vår verklighet. Men även jag kan glömma bort det ibland och jag är inte ensam. Jag är ju en del av det och också en av dem som får det att verka som att jag alltid är glad och träningspepp, att jag studsar upp ur sängen på morgnarna och har perfekt ordning i köket samtidigt som jag sippar på en smoothie toppad med perfekt skurna fruktbitar. Riktigt så är det ju inte för bakom det som visas på bild finns det stress, dammråttor och dystra tankar. Men om jag skulle visa upp och skriva om det skulle bloggen inte vara den peppiga, inspirerande och härliga blogg som jag vill att den ska vara.
Mitt liv är inte alls så färgglatt och mitt humör inte alls alltid på topp, som det kan verka. Jag har dåliga dagar och oroskänslor i magen ibland. Men vore det inte för bloggen skulle de nog vara fler. För genom att ge er träningsinspiration och peppiga tillrop så blir också jag mer träningssugen och på bättre humör. Bloggen får mig ofta att göra spännande saker som jag inte hade testat annars. Men jag vill att ni ska veta att jag också kastar mig i soffan i vredesmod ibland, att jag gråter och känner mig liten i denna värld och att jag oroar mig för framtiden. Sådant som känns för privat för mig för att dela med mig av här, men som också är jag.
Kanske är det bara jag som har nytta av att läsa det jag skriver här. Men i sådant fall får det vara så. Jag behövde påminna mig själv om det mitt i allt brus av magrutor, leenden, gröna hälsodrinkar och akrobatiska yogapositioner. Det är skönt att veta att vi alla bara är människor och ingen av oss har det perfekta livet egentligen. Vad som nu är perfekt?
Jag skriver ju nu och då om det tuffa med att vara småbarnsmamma med en skiftjobbande man och mycket jobb. Jag får ALLTID positiva kommentarer då och ofta skriver ngn att det är just ärligheten man gillar hos min blogg. Att våga såga en produkt och skriva om en dålig dag eller att man behöver hjälp för att komma komma på fötter ibland- det tror jag är bra. Men med en bra balans mellan det peppiga och ev deppiga.
Så skriv gärna om den sidan ibland också! Kram
Visst är det bra att den sidan får förekomma också och jag tycker nog att jag visar den ibland, som när jag har varit ledsen i samband med att min mamma dog. Jag gillar också din blogg för att du är ärlig och beskriver de jobbiga stunderna när de kommer. Varför jag skrev det här inlägget var mest för att det förekommer mest pepp och glada/fina bilder och ord i sociala medier och på bloggar, och hos mig kommer det alltid vara mest glatt, vilket kan verka overkligt för vissa. Men visst, jag kanske ska vara ärligare och oftare skriva om de stunder som är jobbiga och negativa.
Tack för input! Kram
Ja, absolut, du har ju skrivit om din sorg. Jag hoppas att det har hjälpt dig i det pågående sorgarbetet också (att få skriva ner sina känslor). Kram <3
Det har absolut hjälpt! Bloggen är absolut terapi för mig när jag behöver skriva av mig. 🙂
Kram