Dagarna på Malta spenderade vi som bekant i vårt hotellrum. Men så fort Wilmer hade blivit av med febern, som han hade i början av vattkopporperioden, hade vi för vana att smyga ut från hotellet på kvällen för att besöka badstranden för en stund. Bilderna i detta inlägg tog jag den första kvällen vi gjorde så. Gissa om min 4-åring var salig av lycka att få komma ut i friska luften, se havet och känna sanden mellan tårna?!! Han sprang som en kalv på grönbete av lycka och visste till en början inte var han skulle ta vägen.
Men så sansade han sig och började leta sand för att kunna bygga sig ett sandslott.
Lille Wilmer och havet. Att vara nära havet är hissnande och härligt på samma gång.
Vi hade inga spadar eller hinkar med oss till stranden, men han hittade sätt att samla ihop sanden på i alla fall.
Medan Wilmer lekte och byggde i sanden blev det allt mörkare.
Mot slutet, när solen hade gått ner helt bakom horisonten, var det nästan bara vi kvar på stranden.
Så mycket till sandslott blev det inte. Men Wilmer var nöjd och det var det viktigaste.
Hit gick vi alltså på kvällarna på Malta. Några av kvällarna badade vi i det långgrunda och salta vattnet, men mest var det sandslottsbygge på agendan. För mig var det mest njutning av att vara nära havet, se solen gå ner och märka hur glad min son blev av att få vara där.