Om att välja tystnaden

Ibland är det så skönt att välja tystnaden. Att stänga av allt brus, försvinna bort från alla andra och bara vara själv i det tysta. Jag är i grunden en social person och älskar när det händer saker runt omkring mig, när det pratas och låter där jag är. Men jag tror att vi alla har behov av att stänga av ibland och bara få vara i stunden med sina tankar.

Jag älskar mina promenader i vardagen. När jag går till och från förskola och tåg samt genom stan till och från kontoret får jag en gnutta egentid, vilket är så välbehövligt. Oftast har jag en podd i öronen och när jag går de rutinmässiga promenadsträckorna, där jag vet hur omgivningen ser ut, kollar jag samtidigt av mail och sociala medier i mobilen. Jag gillar att vara effektiv och promenaderna blir ett tillfälle till att lyssna på intressanta samtal och intervjuer samt få koll på alla digitala kanaler. Men när jag gör det blir inte promenaden den där mentala återhämtningen som den skulle kunna vara. Därför väljer jag ibland att inte sätta på mig hörlurarna och inte ta upp mobilen för att istället bara vara i stunden och njuta av promenaden fullt ut.

I måndags glömde jag mina hörlurar hemma. Först blev jag besviken över att jag inte skulle kunna lyssna på min favoritpodd, men sedan blev jag tacksam och glad för det. Att få promenera i tystnaden var så välbehövligt och skönt.

En favorit för mig att gå in i skogen för en promenadrunda där. I skogen är det tyst, mäktigt vackert och väldigt rofyllt. Den promenad jag tog för någon månad sedan när jag tog dessa höstliga bilder från Djurgården minns jag också som en sådan där rofylld stund. Det regnade och var blött, men det var samtidigt så avkopplande och härligt. Det var jag och träden, löven och stunden. Och tystnaden.

Det är i tystnaden som vi får möjlighet att tänka varje tanke fullt ut. Det är då vi får tid att reflektera och minnas. Tystnaden kan vara jobbig och jag ska erkänna att jag är inte alltid så sugen på den. Men den är alltid lika välbehövlig.