Kan ni känna igen er i att ibland vara nedstämda utan någon egentligen anledning? Att ni upplever en slags deppighet utan att veta varför? Så blir det för mig ibland och nio gånger av tio beror det på att jag är trött på grund av för lite sömn eller för att jag hållit ett för högt tempo under en längre tid. När den här känslan av nedstämdhet vet jag att det oftast har med detta att göra och jag ser till att prioritera sömn och vila.
Precis så var det i torsdags kväll. Jag hade egentligen inget att klaga på, men jag kände ändå av lite av en nedstämdhet. För min del kommer den ofta i samband med att jag går in i en ledighet och jag tolkar det som att det är kroppen och psyket som slappnar av och tröttheten kommer ikapp.
Min medicin mot nedstämdhet
Receptet för att må bättre igen är för mig alltså att få sova och vila så direkt efter middagen lade jag mig på soffan en stund och sedan gick jag och lade mig samtidigt som barnen. Det blev en tidig kväll och det var precis vad jag behövde för morgonen därpå var nedstämdheten som bortblåst och jag gick ut för att möta dagen i en skimrande soluppgång.
Det var ju ledig dag i fredags då det var långfredagen. Mannen skulle jobba den här dagen så jag passade på att ta en morgonpromenad innan han skulle iväg.
Att få vara utvilad och röra på sig utomhus i frisk luft och dagsljus är bästa medicinen på allting. Typ.
För mig var det en magisk start på min långfredag!
Jag hade med mig kameran på min promenad och det var tur. För när det är så vackert som det var då vill jag passa på att föreviga det. Det är som att fotona gör att jag kan bevara minnena av den fina morgonstunden bättre. Nu när jag ser på bilderna återkommer jag till den känsla jag kände då, vilket var lycka, tacksamhet och en förväntan på dagen.
När jag hade promenerat en bit och när jag vände mig om såg jag att solen var på väg upp bakom granskogen. Det var så fint och jag låter bilderna tala för sig själva.
Jag fortsatte bort mot sonens skola och vyn när jag blickade ut över fotbollsplanen där isen fortfarande låg kvar var magisk:
Jag fortsatte min promenad i strålande morgonsol och jag kunde inte sluta upp med att fascineras över ur vackert det var.
Det finns många fördelar med att vara lite äldre och klokare. Efter 38 år tillsammans med mig själv har jag bra koll på hur jag själv fungerar och kan agera på ett sätt som gör att jag kommer till bukt med nedstämdhet och svackor. Jag har en bra rutin på de här sakerna nu för tiden, men jag slås ändå varje gång av hur viktigt det är med sömn, vila och återhämtning. Får vi inte tillräckligt av det känns minsta lilla utmaning som ett berg.
Jag känner tvärtom; efter 38 år har jag mindre koll på mig själv än någonsin. Men så är det första gången jag lever och bor själv också. Försenad tonårstid? 😉
Däremot är jag SNÄLLARE mot mig själv nu än förr. Vilket gör att det ändå känns som att allt kommer lösa sig så småningom.
Kram M
Du har ju också varit med om omvälvande saker på senare tid, som såklart påverkar och bara det att bo själv igen är ju något nytt.
Men vad bra att du är snällare mot dig själv nu! Det är ju super viktigt och en viktig faktor för att allt ska bli bra för dig.
Stor kram!
Jag kan känna av den känslan vid mens eller ägglossning, deppighet som kommer från ingenstans…
Det är det nog många kvinnor som gör. Men bra att du har fått den insikten och kan härleda det dit!