Här är hon, vår yngsta unge, vår 6-åring och fina flicka. Hon är lik mig på många sätt, kanske inte så mycket till utseendet utan snarare till sättet. Vi är båda väldigt känslosamma och vi älskar båda att plocka blommor. I det här inlägget vill jag dela med mig av slutet av vår vandring på Skuleberget i Höga Kusten tidigare i somras när hon passade på att plocka en bukett blommor på den blomsteräng vi passerade när vi gick sista backen ner. Så typiskt henne att vilja plocka blommor så fort hon ser några! <3
Det var en väldigt vacker vy som mötte oss när vi kom ut ur skogen. Alla lila lupiner stoltserade i backen och i bakgrunden glittrade sjön så fint!
Grabbarna gick lite i förväg. De brukar sällan vara så intresserade av att plocka blommor.
På blomplockspromenad med dottern
Men vår Smilla plockade desto mer.
Jag älskar att hon ser skönheten i den minsta lilla blomma och att hon med sådan omsorg plockar sina buketter. Det är precis sådant som också jag uppskattar så mycket.
Det tog sin lilla tid för henne att gå backen ner, men det var så värt att vänta på då hon var nöjd och blommorna var fina. Och när hon hade plockat klart sin blombukett gav hon den till sin storebror. Hon menade att han hade varit så snäll och hjälpt henne nedför de brantare passagen under vår vandring nedför Skuleberget. Sådan syskonkärlek!
