Eftersom jag har en del datorjobb jag behöver göra idag bestämde jag mig redan igår för att ta mig hemifrån idag för att få dem gjorda. Det går visserligen att stänga in sig i vårt arbetsrum på övervåningen där vi har skrivbord och jag kan få vara ifred från barnen. Men det är ändå svårt att jobba på effektivt när jag hör de andra. Så för att kunna jobba ostört cyklade jag till min systers lägenhet i morse. Medan hon är på jobbet är hon gullig och låter mig vara här. Hos henne kan jag jobba på utan att bli störd en endaste gång. Det är en befriande känsla!
Cykla har jag inte gjort sedan jag var gravid med Smilla (det här var nog senaste gången tror jag) så det var någon slags premiär för det idag, kan man säga. Sträckan mätte dryga 20 kilometer och jag var både svettig och lite mör när jag kom fram. Men så skönt att få röra på sig! Just cykling, tillsammans med promenader, är så gott som det enda jag vågar träna just nu när jag fortfarande har ont vid ena skulderbladet (Ska ta tag i att ringa en sjukgymnast idag…).
Vi bor alltså en bit ifrån varandra, syster och jag. Med bil tar det 20 minuter. Att cykla tog nästan en timme längre, men då cyklade jag inte så snabbt heller. Med strålande sol och fina vägar genom skog, vid vatten och förbi ängar så fick jag en så mycket härligare upplevelse än om jag hade tagit bilen. Så värt!
Förresten hade jag egentligen cykelpremiär redan igår. Då gav sig hela familjen för första gången någonsin ut på en gemensam runda. Wilmer cyklar nästan dagligen och orkar längre och längre för varje gång. Men vi andra har inte luftat cyklarna på väldigt länge. För Smilla var det premiär att sitta i sitsen bakom mig. Sötnosen tyckte att det var både kul och spännande och skrattade bitvis högt av glädje!
Vad skönt med träningen! Och vad snällt att få låna lägenheten och komma iväg för att jobba.
Jag har en väldigt snäll syster!