Måndag morgon, vi har haft en ganska lugn helg och jag borde egentligen vara utvilad och pigg. Men det är jag inte och jag vet varför.
Bortsett från en födelsedagsfest hos en vän i lördags har vi varit mestadels hemma i helgen. Mannen har jobbat på nätterna, vilket har betytt mycket egentid för mig med barnen och det är det som har gjort att jag nu är allt annat än utvilad. Det är framför allt vår minsting, som till sommaren fyller tre, som är den som frestar på. Hon får rejäla utbrott flera gånger om dagen och då hjälper vanligtvis ingenting. Det är ingenting konstigt med det. Hon är i en ålder när hon testar allt hon kan och hon har dessutom en personlighet som främjar dessa utbrott mer än storebrors någonsin har gjort. Men oavsett logiken så är det extremt jobbigt för oss andra. Och för henne också såklart.
Vi har haft fullt med mysiga stunder under helgen, men när man inte har sovit ordentligt är det svårare att ta hennes utbrott på ett konstruktivt sätt och de tar desto mer på krafterna. Om bara läggningarna hade gått bra i helgen och jag fått tillräckligt med egentid på kvällen hade det känts bättre. Men dessvärre var det en massa krångel från hennes sida, vilket gjorde att båda barnen somnade alldeles för sent.
Igår på eftermiddagen när jag egentligen själv kände för att softa med en bra bok i soffan så drog jag med mig barnen ut till skogen. Jag visste att det skulle vara för påfrestande för oss att vara inomhus hela resten av dagen och eftersom de älskar skogen så tänkte jag att det skulle vara ett bra val.
Vi började med att besöka en lekpark och sedan traskade vi in i skogen en sväng. Där fick vi en stunds andrum. Barnen var lugna, jag fick andas frisk luft och vi gjorde något tillsammans som alla gillar. Egentligen borde vi ha stannat där lite längre, men regnet var på väg och vi hade bestämt att vi skulle köpa glass att äta hemma.
I och med lillasysters alla utbrott får storebror stå ut med en hel del och han blir såklart arg många gånger då också. Men så mellan varven leker de jätte bra ihop.
Det är storebror som visar vägen till alla spännande äventyr och lekar och lillasyster hänger på. När de leker så, när de kramas och är snälla mot varandra är de finaste stunderna och de som gör att det fungerar. Men just denna helg lyckades de jobbiga stunderna ta över lite för mycket.
Vi får hoppas att den period hon har nu försvinner snart eller att de jobbiga stunderna i alla fall blir färre med tiden.
Vad vi också gjorde där i skogen var att plocka med oss några ekollon hem. Planen är att få dem att börja gro och sätta dem i vaser. Få se om vi lyckas.
Nu är det måndag morgon och jag sitter på tåget in till jobbet. Det blir faktiskt lite som semester att få komma dit. Sedan, ikväll, vet jag att jag kommer ha längtat ihjäl mig efter barnen under dagen och vi kommer kasta oss om varandras armar. Det blir härligt och mysigt! ♥
små trotsiga barn.. Hua det är jobbigt.. Hos oss har vi en 7,5årig som tror att han är förälder o försöker uppfostra sin tonårstrotsiga storebror 13,5år som går ner på en treåringsnivå direkt… ha ha.. lägg på en 17,5årig dotter som fått försig att det är party varje helg som gäller, då får man inte sova heller.. 🙂 Men måste ändå säga att på sätt o vis är tonårstrotset lättare att ha o göra med en treårstrotset, trots att man tycker att dom borde veta bättre i den åldern.
Härligt, då vet jag vad jag har att vänta! 😉
Oavsett ålder på dem så är det märkligt ändå att man kan älska dem så mycket och samtidigt bli galet arg på dem mellan varven. Som tur är har jag väldigt lätt för att glömma så sedan när hon har kommit ur denna trotsperiod kommer jag ha förträngt hur jobbiga alla hennes utbrott var.
Trotsiga barn och syskonkärlek alltså… Tur att de är söta däremellan! 😉
Ja, men visst! Det är livet med barn, helt enkelt!