Vi hade hört att det skulle ta 3 timmar att gå upp till toppen. Men vi lyckade klara det på 2 timmar och 20 minuter! Men då gick vi ganska snabbt också.
Precis i början av vår vandring/klättring. Här ser vi de första backarna.
Här har vi så gott som hela härligheten kvar att bestiga! Vi fattade inte riktigt innan vad vi hade gett oss in på, men det märkte vi varefter vi gick. Det var helt klart jobbigare än vi hade trott!
Branta backar ger extremt bra träning för rumpa, lår och vader! Men man ska inte ha svaga knän och det kräver helt klart bra kondition.
Snabb paus för att njuta av utsikten, som var hissnande vacker. Här hade vi gått i en halvtimme ungefär.
Som sagt, utsikten var underbar!
Eftersom det hade regnat konstant de två tidigare dygnen så var det väldigt blött på marken. Ingen av oss hade vandringskängor så våra gymnastikskor blev ganska så blöta…
Ju längre vi gick desto brantare blev backarna.
Men det var bara att bita ihop och kämpa på. Man visste ju att förr eller senare skulle man vara uppe på toppen.
Man var tvungen att ta hjälp av händerna emellanåt, annars hade man ramlat.
Varje backe i sig var jobbig och då får man tänka på att denna backe var en av hur många som helst. De tog liksom inte slut…
Sverige är fantastiskt! Så underbart vackert!
En backe till…
… och en till…
Men det var helt klart värt varenda liten backe och brant när man fick njuta av denna underbara vy!
Efter lite mer än en timmes klättring började vi se snö och det kändes mycket kallare i luften.
Peo har fått lite försprång.
Dags att ta hjälp av händerna igen.
Peo tar igen sig en liten stund. Det var faktiskt ganska jobbigt att vara konstant anfådd i nästan 2 och 1/2 timmar.
Inga ord kan beskriva hur vackert det var.
Det kändes lite konstigt att pulsa i snö i mitten av juli!
Nu är vi riktigt högt upp och har inte så långt kvar!
Sista branten innan vi är uppe på toppen!
Efter 2 timmar och 20 minuters konstant gående och klättrande uppför förtjänade vi den underbara utsikt som vi hade från Åreskutans topp.
Vi hade med oss matsäck: äggmacka, banan och kaffe. Det smakade väldigt bra kan jag säga!
Så traskade vi iväg igen. Men vi gick inte hela vägen ner också. Någon måtta får det vara. Vi gick i ungefär en kvart för att komma till kabinbanan som skulle ta oss ner igen.
Det var inte bara vi som skulle till kabinbanan.
Utsikten medan vi väntade på att kabinbanan skulle komma.
Det är många som cyklar i bergen i Åre. Jag tycker att det ser lite småläskigt ut måste jag säga. Men jag är ju lite feg också…
Peo däremot verkar sugen på att prova. Detta är inte Peo dock, utan en kille som cyklade förbi.
Det som för mig var det jobbigaste under hela denna dag var att åka i kabinbanan ner. Jag är nämligen sjukt höjdrädd. Ni ser kanske på bilderna att jag inte är helt till freds med att åka i den. Men ner kom vi till slut, hela och välbehållna!
Jag kan varmt rekommendera att bestiga Åreskutan. Det var en härlig upplevelese! Dagen efter var man lite seg i benen, men inte värre än att vi kunde ut och traska på morgonpromenad som vanligt.
Hej!
Vet du om det var ”214 Åreskutan upp via västra leden” som beskrivs på den här sidan som ni gick uppför?
https://www.are360.com/sv/Gora/Sommar/Vandra/Vandra-i-Are/
Hej David
Det vet jag tyvärr inte. Det var sju år sedan vi gjorde denna vandring och jag har svårt att komma ihåg exakt hur vi gick. Ledsen att jag inte kan hjälp dig!