Hela dagen igår var jag springsugen, men jag höll emot och sög på karamellen istället. För jag visste att jag skulle få springa idag. Kanske var det därför jag lyckades med att springa lite snabbare än mitt normala transportlöpartempo?
Första kilometern gick dock extremt långsamt. Det hade att göra med att första biten av sträckan går genom en bit skog där vägen inte sandas och inte så många passerar. Det var rejält halt där och jag hade valt att lämna broddarna hemma. Så jag fick nästan jogga i gå-fart den biten. Men efter det kunde jag hålla bra fart på cykelvägen, som var sandad.
 |
| Pustar ut efter löpningen. |
Med tanke på det hala underlaget i början är jag nöjd med farten på etapp 1. Jag hann till och med stå och vänta på tåget i flera minuter. Inte så vanligt för att vara mig, tidsoptimist som jag är!
Genom stan till kontoret kändes också bra!
Dagens transportlöpning – etapp 1:
Tid: 39,00 minuter
Sträcka: 7,03 km
Snittfart: 5,33 minuter/km
Dagens transportlöpning – etapp 2:
Tid: 13,25 minuter
Sträcka: 2,61 km
Snittfart: 5,09 minuter/km
Jag är också en riktig tidsoptimist! Då måste man ofta springa liiite snabbare.
Är nog enda fördelen med att vara tidsoptimist; att man tar sig snabbare framåt 😉
Ah, vilket tips: att suga på karamellen. Ska tänka på det nästa gång, kanske förvandlas till en raket 🙂
Det är ju i vilan man blir starkare och får mer energi till nästa träningspass. Så träningsvila ska verkligen inte underskattas eller bortprioriteras, enligt mig.