Makligt tempo

Den här veckan har jag planerat min träning efter väderleken. Imorgon ska det hällregna medan övriga dagar verkar bli fina med uppehåll. Vill helst inte springa långa sträckor i hällregn. Så imorgon får det bli träning på gym och idag passar jag på att transportspringa.

Som vanligt började jag min löpning lugnt i morse. Vill väcka kroppen lite mjukt för att sedan successivt öka tempot lite. Men så snabbt tempo blir det aldrig på mina transportlöpningar. Inte på de längre sträckorna i alla fall. De etapper som är sju till tio kilometer brukar landa någonstans mellan 5:40 och 5:50 i snittfart. De korta etapperna på två till tre kilometer brukar jag klara att springa på runt 5:00 minuter per kilometer. Men att klara snabbare än så är svårt med ryggsäcken på ryggen och med de antal stopp jag får göra vid rödljus. Tror att det handlar mycket om den mentala inställningen också. Jag ser dessa löparsträckor som transporter, vilket de också är. Och då blir tempot därefter.

Jag klagar inte på något sätt. Vill jag utmana mig själv ibland att springa snabbare så kan jag göra det. Annars känns det makliga tempo jag håller normalt sett helt ok. Som vanligt var jag tvungen att öka farten rejält mot slutet av löpningen i etapp 1 i morse för att hinna med tåget. Och jag hann precis!

Dagens transportlöpning – etapp 1:
Sträcka: 7,23 kilometer
Tid: 41:56 minuter
Snittfart: 5:48 min/kilometer

Dagens transportlöpning – etapp 2:
Sträcka: 2,69 kilometer
Tid: 13:32 minuter
Snittfart: 5,02 minuter/kilometer