Jag har vid det här laget när jag befinner mig i graviditetsvecka 32 gått upp nästan 10 kilo. Å ena sidan tycker jag att det är mysigt och underbart att gå runt med en tjock gravidmage. Men å andra sidan är det lite läskigt att tänka på att jag har gått upp så många kilon på så kort tid, även om jag vet att det är helt naturligt och det mesta kommer försvinna när jag har fött vår lilla bebis.
Men jag kan inte låta bli att våndas lite över hur pass svårt det kan komma att bli att bli av med alla graviditetskilon. Ska jag vara ärlig mot mig själv tror jag egentligen inte att jag kommer ha några stora problem med att bli av med dem. Jag har inte ätit onyttigare än vanligt under min graviditet, utan hållit mig till nyttig kost under vardagarna och unnat mig lite onyttigt på helgerna, precis som jag brukar. Jag har även hållit igång med motion än så länge under hela graviditeten, även om den har varit på en lugnare nivå än innan jag blev gravid. Fast man vet ju ändå inte. Jag har aldrig varit gravid förut och har därför ingen erfarenhet av detta.
Jag tränar i samma kläder; ljusblått linne och grå byxor, före och under graviditeten.Hur lätt eller svårt jag än kommer ha för att gå ner i vikt efter min graviditet så kommer jag i vilket fall se till att gå ner till min tidigare vikt förr eller senare. Jag tänker inte ge mig och skylla på att kroppen ändras efter en graviditet. Däremot är jag beredd på att kroppen kan behöva tid på sig för att återgå till den tidigare vikten.
Jag tränar i nästan samma kläder; ceriserosa linne och svarta byxor, före och under graviditeten.När jag tänker tillbaka på hur jag såg på min egen kropp och vikt innan jag blev gravid så minns jag att jag inte var helt nöjd. När jag nu däremot tittar på foton av mig själv som icke-gravid tycker jag absolut att min kropp duger bra. Om, eller snarare när, jag har lyckats gå ner till den vikten igen och ser ut som jag såg ut förut kommer jag att vara jätte nöjd! Och tills dess jag kommer föda vårt barn kommer jag njuta av min gravida kropp. För jag tycker att det är fantastiskt underbart att vara gravid och jag älskar alla dessa kilon på magen eftersom jag vet att de måste vara där för att vår bebis ska må bra!
Som ni säkert förstår kommer jag inte träna i detta svartvit-randiga linne medan jag är gravid!!! =)
Ni som är eller har varit gravida: Tycker/Tyckte ni att det är/var frustrerande eller fantastiskt att vara gravid??? Vore kul att höra om era tankar kring detta!
Nu var ju jag överviktig då jag var gravid och att gå upp till nästan 92kg var kanske inte superkul. För mig har mitt nya liv (jag åt ganska onyttigt före grav) börjat efter graviditeten…hur det känns nästa gång jag är gravid vet jag inte. Då kanske jag får panik 🙂 Nu har jag ju nåt att ”förlora”. Å andra sidan vet jag ju hur min kropp fungerar nu och vad jag ska äta för att må bra och bibehålla en bra vikt! Det gör det lättare!
Det är sa roligt att jag har hittat din blogg, är ocksa gravid i vecka 26 och det är alltid spännande att följa nagon som är i samma sits. Jag har gatt upp 6 kilo än sa länge och jag känner ibland att angesten smyger pa mig, hur ska det här sluta osv. Ibland blir jag väldigt frustrerad när jag vill sätta pa mig nagra kläder som inte längre passar, men jag vet ju att jag maste ga upp i vikt för var bebis skull! Jag har absolut ingen lust att ga och bära runt pa mina kilon när ungen har ploppat ut. Jag var inte heller helt nöjd med min kropp innan jag blev gravid och nu när jag tittar tillbaka förstar jag inte alls vad jag tänkte pa. Ska njuta av min kropp sen när den är mer eller mindre aterställd. Men samtidigt njuter jag ju faktiskt av min kropp nu med, det är ganska skönt att kunna lägga händerna pa kulmagen när man vill vila upp sig lite…
Jag gick upp 20kg med första, och 15kg med andra (men då hade jag 5kg kvar från den första).Jag bara njöt av att vara gravid, hela tiden!Dock så unnade jag mig precis allt som jag var sugen på också…Det är först nu som jag har tagit tag i mig själv ”ordentligt” (har gjort ett antal halvhjärtade försök innan) för att bli av med dom sista kilorna som hänge kvar än, å få en starkar och mer funktionell kropp. Å nu är ändå min yngsta 5½år!Men du har ju ett helt annat utgångsläge än vad jag hade. Du va ju tränad innan, det var inte jag!
Jag tränade 5-10 gånger i veckan innan graviditeten. Var verkligen fit ett tag, men fick totalt träningsförbud i 15 veckor, fick hormonsprutor mm och gick upp totalt 35 kg. Total ångest…. Åt nyttigt, men det var hormonerna och omställningen från stenhård träning som ”förstörde” allt.Jag älskade magen och njöt av att vara gravid, men hatade verkligen att jag gick upp så mycket i vikt. Fick kämpa med det hela tiden.Men jag lyckades träna till sista dagen och var sjukt stark. Hade en jättelätt förlossning och tror man får skita i vikten helt enkelt. Det viktigaste är att bebisen och du mår bra. Det går att komma i shape efter. Vissa får jobba lite hårdare, men allt går. Jag har inga bristningar eller annat heller så jag hade väl tur i oturen 😉 Allt har sin tid heter det ju så fint.Och tack!
Alltså… Jag har tyckt krämporna varit jobbiga men annars har det varit fantastiskt. Men då ska man komma ihåg att jag har en massa specialgrejs. Jag tappar blåsan med kateter och har nervsmärtor och det krånglar ganska mycket vid graviditet. Jag är också stomiopererad och min stomi prolapsade vid förra graviditeten och kommer göra det även denna gång. (Betyder att man får gå omkring med en tarm som trillar ut ca 10 cm på magen, drar och gör ont et.c.) Bortkopplade tarmen krånglade med massa toaspring och jag fick också jobbiga fogsmärtor mot slutet som gjorde att jag var tvungen att ha kryckor för att kunna gå sista veckan.Så detta med vikt m.m. känns fruktansvärt ytligt för mig. Dock ska man vara medveten om att olika personers kroppar funkar olika efter en graviditet. Det är INTE så enkelt som att den som anstränger sig ser ut som före graviditeten snabbt efter. Självklart hjälper det ju att hålla igång och träna men kroppen styr mkt själv också. Jag gick upp från 56 till 72 kg under min första graviditet. Sedan gick jag ned till ca 63 direkt av att bli av med bebismagen och vätska. Men där parkerade vikten sedan fram till att jag började trappa ned amningen efter 6 månader. Då började vikten krypa nedåt lite i taget och när jag slutat helt efter 11 månader var vikten ungefär som innan graviditeten. MEN, mitt kroppsomfång höll sig större tills jag slutat amma helt. Alltså vidgningen av höfterna och bröstkorgen höll sig kvar ända fram till jag slutade amma. DÅ sa det bar poff så var jag tillbaka i min vanliga kroppsform igen. Jag vet flera som det funkat precis så för. Så även om amning kan hjälpa att gå ned i vikt så kan också hormonerna göra så att kroppen beter sig på ett sätt som är svårt att påverka tills hormonerna ligger på normal nivå igen. Och det är inte kul om andra tror att det bara är att man är lat då. Nu är jag gravid igen och mår ganska mycket illa så nu har jag tappat något kg och vikten ligger på ungefär 55 kg. Vi får se om det funkar lika denna graviditet och amning som förra. Men graviditeter är olika även för en och samma person och mycket har betett sig annorlunda denna gång mot förra så vi får se hur det funkar i fortsättningen. Gläds över tiden som är kvar med magen och fokusera på bebisen sen. Kroppen kommer igen om man beter sig väl mot den. Det tar bara längre eller kortare tid beroende på hur man påverkas av hormoner et.c!
Jag tyckte mest det var fantastiskt att vara gravid. I början mådde jag illa och det var såklart väldigt jobbigt. Jag gick upp ca 11 kg och de försvann utan att jag behövde anstränga mig. Ammar man + har en aktiv livsstil så tror jag inte kilon sitter kvar. Jag har ingen våg hemma och väger mig aldrig (på MVC gjorde de ju det, därför vet jag ju att jag gick upp 11 kg), men mina vanliga kläder sitter lösare nu än vad de gjorde innan jag blev gravid. Naturen hjälper oss med att komma tillbaka! Så försök att släppa tankarna kring vikten om du lyckas!
Tack alla för era berättelser och erfarenheter från graviditeter som ni delar med er av! Som några av er skriver så är ju kroppen väldigt bra på att anpassa sig och jag tror inte det kommer vara så svårt att komma i form efter graviditeten. Få se bara hur lång tid det tar. Intressant det du skriver, Ulrika, att det kan ta ett tag innan kroppen kommer tillbaka till sin tidigare form p.g.a. alla hormoner man har kvar i kroppen även under tiden man ammar.Hur som helst är det fantastiskt att vi kvinnor har kroppar som kan bära runt på ett litet barn. Jag är så fascinerad av det!!!Kram på er!
Åh! Jag har ju också nyligen varit gravid… vilket jag tyckte var fantastiskt! Kroppen och så menar jag.Gick väl upp ~14 kg kanske? Nu 8 veckor efter förlossningen har jag säkert 4-5 kg bonus kvar. Men vikten känns ganska oväsentlig… just nu längtar jag mer efter komma i mina kläder snart :p Eftersom det här är andra gången för mig är jag inte alls stressad över att ”återfå min kropp” – man måste låta det ta lite tid. Förra gången hade jag lite bonushull så länge jag ammade, men när jag slutade med det tog det inte många veckor innan de sista kilona var borta, jag antar att det kommer funka ungefär likadant nu. Och det känns vettigt, när man ammar BEHÖVER man lite mer att ”ta av” ;)Du har verkligen en spännande tid just nu, på så många sätt! Njut! Kram!
Jag tycker det är fantastiskt att vara gravid, även om det är mycket oro att vänta fler än en. Jag har älskat min mage varje gång & inte varit orolig att gå ner.10 kg är lite att gå upp under en graviditet, så du ska inte heller vara orolig. Dessutom gillar du att träna & kommer snabbt att återgå om allt går bra. Nej – du ska inte tänka på det överhuvudtaget. Du är fin nu & du var fin då. Njut av din mage för det går så fort så är Wilmer 6 år! :)Ha en bra dag fina!Kram