När jag ska springa från jobbet börjar sträckan med först en lång trappa uppåt och sedan ett gäng branta uppförsbackar. Eftersom jag alltid är ute i sista sekunden (tidsoptimist som jag är) är jag tvungen att hålla hög fart trots uppförslutningen och ouppvärmd kropp. Kanske inte helt optimalt, men jag kommer i alla fall upp i puls snabbt och när jag har klarat av den första uppförslutande delen av sträckan går resten av löpningen per automatik.
När jag nyss sprang från jobbet hade jag för en gångs skull god tid på mig. Jag hade nämligen startat alldeles för sent för att hinna med det tåg jag ursprungligen hade tänkt hinna med. Så jag kunde alltså ta mig an trappan och backarna i lite långsammare tempo. Men springa ville jag så det blev ganska jobbigt ändå.
Finns faktiskt flera fördelar med att ha backar och trappor nära jobbet:
– Jag får in effektiv puls- och rumpträning under mina transportlöpningar
– Jag kan träna ett backintervallpads på lunchen om jag känner för det
– Och när jag springer till kontoret avslutas sträckan alltid med en skön, lång nedförslutning. Enkelt att spurta då!
Eftersom jag hade så god tid på mig idag på väg till tåget hann jag med att fota trappan.
Backträning är grymt, bra tur du har till jobbet 🙂
Visst är det grymt. Men jobbigt… Och bra!
Jag gillar också backträning! Kram!
Bra där! 😉 Kram
När jag var i Stockholm i helgen vågade jag mig inte ut på några längre strapatser eftersom jag hittar så dåligt. Men ”någonstans på Sveavägen” ligger Observatoriet och upp dit var det massa trappor som följdes av en liten promenad slinga runt. Perfekt för backträning! Där öste jag på under lördagskvällen tills det blev mörkt. Då vågade jag inte längre, jag är verkligen inte kaxig att springa ute när det skymmer på. Än mindre kaxig i områden jag inte känner till i Storstäder. Bra jobbat, Karin!
Låter som ett grymt pass du fick till där i backiga Stockholm!