Dagen efter ett långpass brukar jag vara stel och trött i benen. Inget konstigt med det eftersom man bryter ner musklerna ganska rejält när man springer under så lång tid. Men så stel som jag är och så ont som jag har i benen efter lördagens marathon är långt mycket värre än jag tidigare har upplevt. Igår hoppades jag innerligt att det värsta skulle släppa tills idag. Men jag kan konstatera att så inte är fallet.
.JPG){kind=link}
Mina fötter, eller snarare tår, gör också ont. Några tånaglar kommer garanterat ramla av inom kort. Kändes som att ett par av dem gjorde det medan jag sprang. Men efteråt såg jag att de satt kvar. Vad jag har märkt nu är att jag har fått blåsor under tånaglarna på några ställen. Så när Wilmer råkade ställa sig på den foten igår gjorde det ordentligt ont, kan jag säga.
 |
| Tror jag väntar med att ta på mig de svarta skorna tills det där kundmötet i eftermiddag. |
Fattade ett klokt och moget beslut i morse, baserat på hur jag mår just nu. Gick nämligen först upp så tidigt som jag brukar, inställd på att dra på mig träningskläder för att starta dagen på gymmet innan kontoret. Men bara efter några minuter insåg jag att jag skulle må mycket bättre av att få sova en timme till istället för att träna. För även om planen bara var ett lätt styrkepass för överkroppen så innebär det ändå en ansträngning för kroppen. Och jag känner att kroppen inte har hunnit återhämta sig tillräckligt från den där maran. Att jag dessutom vaknade med en stickande känsla i halsen gör inte saken bättre. Vill inte bli förkyld, men är inte jätte förvånad om jag skulle bli det. Jag tillbringade trots allt flera timmar i hällregn och hann bli rejält nedkyld medan jag sprang i lördags. Så jag gick och lade mig och sov en timme till istället. Skönt och välbehövligt!
Klokt beslut. Ett marathon sliter verkligen på kroppen och det måste få ta tid att återhämta sig. Voltaren skulle jag dock inte känna mig bekväm med att använda mot stelheten, känns lite som att lura kroppen, men jag kan ha fel… (och har nog själv använt Voltaren vid skador och ömhet då jag borde ha låtit bli och låtit kroppen sköta sitt och ha träningsuppehåll).Stickighet i halsen verkar vara rätt vanligt efter så stor ansträngning – har läst nånstans att kroppen är så smart att den när den vet att den måste hålla sig frisk gör det, och då puffar undan alla baciller. Sen när det är ok att ta emot bacillerna gör den det, och då är man väl extra mottaglig för allt när immunförsvaret är lite sänkt. Hoppas i alla fall stel- och ömheten försvinner, och också halsontet!Och nu kommer du säkert att ha coola blånaglar resten av sommaren – alltid nåt!
Kanske att det är bättre att stelheten får släppa av sig själv. För förr eller senare kommer den ju göra det. Det stickiga i halsen hade jag som tur var bara i morse. Men det var nog klokt att vila från träningen idag.Alla mina tånaglar ser för hemska ut så det blir inte att gå i öppna skor så mycket…
Testa att pressa citron och drick som en liten shot. Stora, fina ekologiska citroner smakar bäst. Garanterat gott och uppfriskande för en rivig hals. Dvs om du gillar citron….:)
Låter definitivt uppfräschande! Tack för tips!
Klokt beslut att vila från träningen, man ska inte underskatta vikten av återhämtning efter ett långlopp. Du har gott om tid att träna sedan 😉
Ja, min kropp behövde få vila ett par dagar. Helt klart!
Måste först gratulera till ett GRYMT lopp Karin! Vad duktig du var :DOch oj vad jag känner igen de där benen. Jag hade så ONT i låren dagarna efter (och sista milen på Maran) att jag knappt kunde gå jag heller. + ont i hälsenan som höll i ett pra tag men gick över efter flitigt tåhävande.Njut av din stora bedrift nu & ha en fin dag!KRAM
Tack Anna!Förstår att jag inte är ensam om att ha upplevt den smärtan och stelheten i benen dagarna efter. Du hade det verkligen extra jobbigt med hälsenorna…Nu, fyra dagar efter maran, känns benen så mycket bättre. Skönt!Kram
Haha! Låter som mina tår du pratar om. Min loppa stampade mig på min onda tå åxå. Trodde jag skulle gå i taket! Men visst, kommer tappa en nagel eller två som du.Kram Helenawww.angel19.se
Uppenbarligen får man lida lite efter maran också. ;-)Kram