Värdefulla stunder av egentid

Att få vara föräldraledig är något jag njuter av i fulla drag. Jag älskar att få lägga fokus på de jag har allra kärast och att få vara hemma mycket med dem. Det enda jag kan sakna lite vissa dagar är egentid. Tid för mig själv och mina tankar där jag inte blir störd av bebisskrik eller ett barn som pockar på. Det här är jag såklart inte ensam om att känna som småbarnsmamma och som för alla andra funkar vissa dagar bra och andra mindre bra.

De dagar som Wilmer är på förskolan brukar vara dagar med lagom mycket egentid. Jag hinner få vara själv i min bubbla mellan varven och tanka upp, vilket gör mig till en bättre och mer tålmodig mamma. Idag är en sådan dag och jag har under dagen reflekterat över hur mycket egentid jag egentligen har fått.

Tidigt i morse hade jag det så här:

Att få starta dagen med att dra på sig underställ och löpartights, och sedan stå och koka gröt medan det sakta ljusnar utanför är någonting väldigt magiskt, och ändå så vardagligt. Det var tyst och mörkt i huset när jag gick upp. Mannen hade precis åkt till jobbet och barnen sov fortfarande sött. Jag fick en stund för mig själv med mitt kaffe och mina tankar. Funderade på hur många backintervaller jag skulle springa lite senare och vad vi skulle äta till middag.

När jag just hade sminkat mig klart och gröten puttrade på spisen vaknade barnen och egentiden var slut. Men det var bara mysigt eftersom jag då hade fått tanka upp en stund för mig själv.

Efter lämningen på förskolan:

När vi hade lämpat av Wilmer på förskolan och det var dags att gå hemåt igen sov Smilla så sött i vagnen och jag kunde lyssna på podcast medan jag promenerade i det vackra vintervita. Eftersom jag promenerar mycket och bebis sover bra i vagnen får jag många sådana härliga stunder. Meditativt och skönt!

Bilderna i inlägget kommer alla från den promenaden.

När jag sprang backintervaller:

Vi var hemma en sväng för att byta om och sedan drog vi ut igen, jag och Smilla, för att gå till den branta backen. De första tre backintervallerna var inte så mycket till egentid. Smilla var vaken och jag var orolig över att hon inte skulle vara nöjd. Men så gick och sprang jag en runda med vagnen för att hon skulle somna om. Det gjorde hon och de sista sju backintervallerna kunde avverkas i min egna bubbla. Hon sov ytterligare ett tag efter att vi hade kommit hem igen och jag kunde fixa med saker hemma i lugn och ro.

Nu:

Timmarna hemma mitt på dagen idag har hon varit vaken, men nu strax innan vi ska gå till förskolan igen, har hon somnat och jag sitter här och skriver medan jag har min egentid. Sedan när Wilmer har hämtats blir det nog inte mycket mer egentid för idag. Men det gör verkligen inget för nu har jag fått nog av den varan. Mer än så här mycket av tid för mig själv begär jag verkligen inte samtidigt som jag är tacksam för de egna stunder jag trots allt får som mammaledig.

Nu ser jag fram emot den härliga promenaden och sedan lek å stoj med båda barnen!