För ett år sedan var jag ju ganska tjock eftersom jag var gravid då. Den 24 mars skrev jag det här inlägget om just att vara tjock:
Ju mer min mage växer desto mer tänker jag på hur mycket som den ställer till det för mig i min vardag. Och också på att mitt nuvarande tillstånd påminner väldigt mycket om hur en tjock/överviktig människa har det. Vardagliga saker som att plocka upp något jag har tappat eller bära på min son har plötsligt blivit jobbigt. Och för den som alltid bär på en mage i min storlek är dessa saker alltså alltid ett problem och något jobbigt. Nu när jag vet hur det är och känns att vara överviktig om magen har jag svårt att förstå hur man orkar med att vara så tjock alltid.
Likheter mellan en gravid och en överviktig person:
- Det är svårt och framför allt jobbigt att böja sig ner. Magen är i vägen och att stå framåtböjd är verkligen obekvämt.
- Det är jobbigt att lyfta tyngre saker, vilket gör att man blir begränsad i sin vardag.
- Man blir flåsig och rejält andfådd av att gå i raskt tempo eller uppför i en trappa eller backe. Det är svårt att hålla samma tempo som andra normalviktiga när de går i rask takt.
- Det är svårt att hitta kläder som passar utan att behöva handla kläder på en specialavdelning. Och i och med det blir ju utbudet mer begränsat än för en normalviktig.
- Magen är i vägen i olika situationer och det är också svårt att hitta en bekväm sittställning när man ska sitta länge och liggställning när man ska sova en hel natt.
- Även om jag inte är en av dem är det många som drabbas av ryggont pga den tyngd som kroppen måste bära upp.
Likheterna mellan mig och en person med mycket fett runt magen är många. Även om jag älskar att vara gravid så gillar jag inte dessa delar som gör mig begränsad i min vardag. Och just därför skulle jag aldrig tillåta mig själv att hamna där i vanliga fall.
Förstår hur du menar men samtidigt tror jag att det är problematiskt att sätta likhetstecken mellan smal kropp och hälsosam kropp. Dessutom blir det skuldbeläggande att säja att en inte skulle låta det gå så långt själv eftersomdet då blir som om en tror att de som är tjocka har sämre karaktär när det finns tusen olika anledningar till att bli tjock. Jag själv gick upp mycket i vikt när jag mådde psykiskt dåligt.
Hoppas du inte tycker att jag tillskriver dej massor med åsikter som du inte har p.g.a att jag kanske missförstått. Tycker bara att detta är viktiga saker att reflektera över då en talar kroppsvikt vs. hälsa 🙂
Tack för dina tankar och reflektioner, Charlotta-Sofia! Jag förstår helt vad du menar och meningen med mitt inlägg var inte att fördömma överviktiga personer på det sättet. Självklart finns det många olika anledningar till att man är överviktig och det behöver ju inte ha med dålig karaktär att göra.
Det jag ville få fram med mitt inlägg var ett konstaterande hur det känns att ha en så pass stor mage att den blir ett problem i vardagen och att jag själv inte kommer tillåta mig att hamna där så länge jag inte är gravid. Att ha en så pass stor mage som jag hade när jag skrev inlägget är trots allt hälsofarligt och dessutom ett jobbigt problem i vardagen.