Som vid Medelhavet

En av de sista dagarna i Danmark åkte vi till Stevns Klint, en plats som låg nära stugbyn vi bodde i. Där fick vi uppleva vackra vyer över havet, njuta av byggnader från forna tider samt mäktiga klippor och stenar längs med havskanten. Det var som att komma till ett land vid Medelhavet. Så fint och exotiskt var det.

Vi gick in i den gamla kyrkan och ut på den lila balkongen. Där kunde vi blicka ut över det turkosa havet och se den fina klippkanten längs med stranden.

Vid den här platsen fanns en kikare att titta i och det var en rolig sysselsättning för vår treåring. Han kunde speja på skepp och båtar och låtsas att det var pirater på väg till platsen.

Sedan gick han och jag ner för den branta trappan till stenstranden nedanför. Vi höll varandra hårt i händerna och han var duktig på att gå i så pass lugn takt som behövdes för att inte riskera att ramla.

Nere på stranden kunde vi blicka upp på kyrkan. Vi kände oss ganska små där nere och jag tänkte på hur mäktig naturen är. Att årtusenden av blåst och vågor har format den här platsen till hur den ser ut idag.

Vi stannade kvar en stund där på stranden innan vi gick upp igen och sedan promenerade längre bort längs med Stevns Klint. Wilmer ville kasta sten i havet och det fanns det ju många av där.

Sådana här utflykter där både vuxna och barn får uppleva spännande platser och allting blir lite som ett äventyr älskar jag. Att ha med sig en nyfiken och frågvis treåring gör att även min nyfikenhet väcks och mina upplevelser blir på så sätt rikare.