Det ska tydligen finnas mycket trattkantareller i skogen nu så i söndags gav jag och barnen oss in i skogen för att leta. Tycker att det känns som lite sent på året för kantareller, men eftersom hösten har varit mild och fortfarande är så kan det säkert vara rimligt. Wilmer hade svampkorgen i högsta hugg och medan han letade fick jag bära på Smilla, som tyckte att det var lite svårt att gå över rötter och stenar.
Vi letade under lövhögar och grenar för det är ju där de brukar trivas. Men vi hittade inte en endaste trattkantarell. Några andra slags svampar såg vi dock.
Det gjorde inte så mycket. För det var mysigt att bara vara i skogen, lufsa runt och lyssna på Wilmers teorier om vart svamparna borde vara.
När det inte blev några kantareller i korgen gick Wilmer in för att plocka blåbär och lingon istället. Vår 4-åring (om en månad blir han fyra) är inne i en period med extremt mycket trots just nu. Han får utbrott flera gånger om dagen. De kommer från ingenstans och varar ofta ganska länge. Extremt tröttsamt för oss alla, men vi förstår att det inte är något konstigt och att det är en fas som han och vi måste igenom.
Just eftersom han har dessa utbrott nu för tiden är stunderna med den lugna Wilmer så mycket härligare. Där och då i skogen var han så gullig, pratsam och omtänksam. Det är som att skogen har en sådan lugnande effekt på honom som gör honom harmonisk och medgörlig. Väldigt härligt!
Att det fortfarande finns blåbär kvar i skogen så här i november är väldigt trevligt och vi var glada för att få med oss ett gäng.
Som alltid när vi har plockat bär i skogen ville Wilmer göra smoothie när vi kom hem igen. Det blev en krämig variant av blåbär, lingon, banan och mango. Mycket god, tyckte båda barnen. Och den där svampboken får vi nog läsa mer i så att vi nästa gång kan hitta några trattkantareller.
Läs om en annan gång när vi letade trattkantareller och hittade några