I senaste avsnittet av Träningspodden pratar Lovisa och Jessica om att hitta de där sakerna i livet som får oss exalterade och gör att vi kommer att älska livet lite mer. Jessica upplevde den extasen senast när hon var på konserten med Håkan Hällström och Lovisa upplevde den just då när hon var i Bad Gastein och sprang i milsvid fjällnatur. De menar att det är svårare att hitta den där exalterade känslan ju äldre man blir. Jag förstår vad de menar, men för egen del anser jag mig uppleva den väldigt ofta, om inte oftare, nu som 36-åring.
Lovisa berättar att hon var i extas som 9-åring när hon satt med en skål popcorn och tittade på Fångarna på Fortet, men att hon kräver mer än så för att bli exalterad nu som vuxen. Det är möjligt att de skiljer på känslan extas jämfört med hur jag relaterar till den, men faktum är att jag befinner mig i något slags extas när jag nu för tiden får titta på till exempel Gladiatorerna med en godisskål som sällskap. Kalla mig konstig, men det är faktiskt sådant som jag kan se fram emot och njuta av väldigt mycket.
För mig krävs det inte så mycket för att hamna i ett exalterat tillstånd och älska livet extra mycket. Det hände senast igår morse när jag sprang bort till Djurgården för en löprunda där. Solen sken, vattnet låg spegelblankt och träden sprakade av allt det gröna. Jag sprang där och njöt i fulla drag, tacksam för att kunna springa och få möjligheten till att uppleva allt detta fina mitt i vardagen.
Jag brukar sällan avbryta mina löppass, men den här gången gjorde jag det och det var för att jag så gärna ville sitta stilla på en av stenarna vid vattnet och bara blicka ut över allt det vackra för en stund. Efter några minuter sprang jag vidare och det var så värt att då ha fått den där meditativa stunden på stenen.
För mig är det nästan så att jag blir mer exalterad ju äldre jag blir. Jag uppskattar vardagliga saker på ett helt annat sätt jämfört med när jag var yngre och tog mycket för givet. Och jag ser till att skapa mig upplevelser som får mig att älska livet på riktigt.
Hur är det för dig; måste du flyga långt bort till fjärran land för att uppleva extas eller räcker det med en vacker morgon utomhus för att du ska kunna framkalla den känslan?
Avslutar med ett citat från Håkan Hellström:
Jag tror, när vi går genom tiden, att det bästa inte hänt än.
För mig räcker det med en löprunda i morgonsolen och sen en lång frukost hemma i köket..
Det är livskvalitet för mig 🙂
Ahhh, underbart alltså! Det är livet det!
Så fina bilder och tänkvärt inlägg. Jag hamnar ganska ofta i extas nu för tiden tror jag. Men det är av andra anledningar än när en var yngre, mer utvecklingsbaserat och det krävs nog mer. Men att sitta och titta på det där blir nog alla lyriska av 😀
<3
Jag spenderar mycket tid i naturen, vilket jag också gjorde som liten (scout + min familj har alltid spenderat mycket tid i skärgården), men det är först nu som äldre som jag verkligen känner ”wow, så vackert!” och uppskattar det mycket mer och känner ren lycka. Så för mig blir det mer ”extas” ju äldre jag blir och även ju mer mindfulness jag utövat.
Härligt! Det handlar nog mycket om hur långt man har kommit i att vara i nuet. Som barn tog man kanske mer saker på givet medan man som vuxen inser att det finns mycket som inte är för alla och därför känner mer tacksamhet.