Igår stod jag inför valet att antingen springa en runda hemma på morgonen innan jag väckte barnen eller att springa en runda inne i stan på lunchen. Trots att det innebar att jag fick väcka barnen tidigare och dra iväg med dem lite innan vi brukar så är jag så nöjd med att mitt val föll på lunchlöpningen.
Om jag inte hade sprungit på lunchen igår hade jag inte fått den där dosen med frisk luft och dagsljus mitt på dagen och jag hade inte fått njuta av att springa längs med vatten, under höstlöv i trädkronorna och i ett dimmigt landskap. Den här årstiden, när det är becksvart ute på morgnarna är lunchlöpning så mycket bättre än morgonspring!
Det finns ytterligare fördelar med att springa på lunchen. Just att komma ut och vara aktiv med kroppen för en stund ger ett så bra fokus till eftermiddagens jobb. Koncentrationen blir skärpt och jag blir mer produktiv.
Trots att vi är inne i november så är det fortfarande milt ute. Det finns fortfarande en hel del höstlöv kvar på träden och även dessa dagar när solen inte är framme så är det så vackert. Jag skulle vilja hävda att den bästa tid för löpning utomhus är nu!
Det var alldeles för länge sedan jag sprang på lunchen. Min knäskada som jag drog på mig för ett par månader sedan har stått i vägen för det. Just på grund av knät tog jag det väldigt lugnt igår när jag sprang. Insikten av att jag kan springa en sådan här runda gav nig ett lyckorus och jag kommer nu se till att boka in minst en lunchlöpning i veckan framöver. Bästa sättet att få dagsljus, friskluft och träningsendorfiner så här nu i mörka november!