Igår sprang jag Förbifartspremiären, det första och sista loppet av just det slaget. Anledningen till det är för att loppet gick på vägarna och genom tunnlarna som utgör den nya förbifartsleden Stockholm.
Här ger jag dig min racerapport om loppet.
Förbifartspremiären 🏃♀️🏃♂️
Att springa Förbifartspremiären var verkligen ganska speciellt. Eftersom det var ett engångsevenemang kändes det väldigt unikt och det var en häftig känsla att få springa på vägar där den helt nya E4 Förbifart Stockholm ska gå, innan vägen öppnas för biltrafik. Vi sprang både ovan jord och genom de nya tunnelrören på sträckan mellan Hjulsta och Häggvik, med start och mål vid den nya trafikplatsen i Akalla. 🚗❌🏃♀️
Förbifart Stockholm är ett av Sveriges största infrastrukturprojekt, och loppet gick på den första delen av den nya E4:an mellan Hjulsta och Häggvik. Det fanns olika distanser att välja mellan: 4, 7 och 12 kilometer.
Min racerapport från Förbifartspremiären
Jag hade starttid 12.30 och kom i god tid till Akalla. Där var det fullt med folk och trängsel. Inte konstigt eftersom 29 000 deltog i loppet på lördagen.
Det var ingen kö alls till nummerlapparna, vilket jag blev positivt överraskad av. Vid vissa av toaletterna ringlade köerna långa. Men jag hittade till toaletter längre bort dit det inte var någon kö alls.
Mellan 12.00 och 12.15 var det insläpp för min startgrupp. Vi var tusentals som långsamt vandrade fram till startplatsen. Där var det härlig stämning och de släppte iväg oss i tre olika omgångar.
Själva loppet gick fint att springa. Jag valde att springa 12 kilometer och fick då springa samma sträcka fyra gånger. Det kändes inte tjatigt eftersom det var olika typer av underhållning på vägen. I tunnlarna dunkade musiken hög och färgglada, blinkande lampor ingav discostämning. Det fanns ett antal vätskekontroller och andra happenings på vägen. Det enda som var lite segt var de segdragna uppförsbackarna som i vissa fall pågick i en 1-2 kilometer.
Vi hade ljuvligt väder i form av strålande sol, vilket ökade på löparglädjen.
När jag sprang i mål efter en dryg timmes löpning var jag stolt, glad och tacksam. Den här typen av lopp ger verkligen mersmak även om det inte går att springa just detta lopp igen.
Jag är så glad att jag fick vara med och skriva in den här lite annorlunda löparupplevelsen i min historia. En väg, några tunnlar, ett lopp – och bara en enda chans att springa det. ❤️