Efter löpning och lek vid stranden på förmiddagen satte vi oss i bilen och körde tvärs över Öland, fram och tillbaka från kust till kust tills vi kom ner så långt söderut man kan komma på denna ö, till Ölands södra udde. Det är charmigt att vara på en ö där avståndet mellan västkust och östkust är så litet att man kan ta sig mellan dessa på bara några minuter. Jag njöt av alla fina, små hus, stenbyggda murar, kossor och får, alla vårblommor som växte i dikena och längs vägkanten och av att solen sken på oss hela tiden. Det var fascinerande att köra över Alvaret och härligt att blicka ut över havet när vi körde nära det.
Väl framme vid den södra udden tog vi en runda runt fyren Långe Jan och höll nästan på att blåsa bort i den hårda vinden från havet.
Det är verkligen ett speciellt och vackert landskap här på Öland och det är hissnande högt att stå precis bredvid en fyr och titta upp på den. Dessvärre kom vi dit för sent på eftermiddagen för att den skulle vara öppen. Lite synd att vi inte kunde gå upp till toppen av den. Men eftersom jag är extremt höjdrädd var det kanske ganska bra ändå.
Wilmer tyckte det var skojigt att se på fyren och trodde att det var Store Blink, fyren som är med i filmen om räddningsbåten Elias. Men han undrade vart han hade gjort av sin mustasch… Sedan hade han fullt upp med att titta i broschyren och läsa kartan över plasterna vi hade varit på.