Nytt att tänka på

Tänk att jag under så många års tid har gått, stått och suttit på ett sätt som inte har varit bra för min kropp. Att jag omedvetet har sträckt ut i knävecket när jag står upp, vilket har påverkat min svank och hållning på ett negativt sätt. Att jag har gått med ett barn på höften, visserligen ofta med en tanke på att detta snedbelastar nog min kropp för mycket, men jag har ändå gjort det eftersom ”det hör till” när man har småbarn. Och även fast jag vet hur viktigt det är att hålla en anspänd bål och avslappnade axlar, egentligen oavsett vad man gör, så glömmer jag ofta bort det i vardagen.

När jag besökte sjukgymnasten igår fick jag mig många sanningens ord och allt det hon sade lät så logiskt, ändå har jag inte tänkt på det så tidigare. Det är väldigt värdefullt att låta en utbildad person iaktta ens rörelsemönster och berätta för en hur man går, står och sitter. Igår fick jag i läxa att öva på ståendes och sittandet. Och i skrivande stund, när jag sitter på pendeltåget försöker jag komma ihåg att sitta avslappnat med axlar, spänna till bålen och ha båda fötterna på golvet. Tidigare har jag aldrig reflekterat över hur jag sitter på det sättet.

Sjukgymnastens teori till varför jag återkommande får stark smärta i skinka eller rygg är för att jag belastar min kropp så pass fel i vardagen där jag ofta lägger en alltför stor tyngd på svanken. Och när jag tänker på det inser jag att jag nog gör det. Jag har fått så inpräntat att man ska dra bak axlar och ha stolt bröst att jag ofta glömmer bålen och kopplar på svanken istället.

Hon menar att det är när jag har tränat lite hårdare under en period som den hårda träningen blir ”droppen som får bägaren att flöda över”, men det är egentligen mitt kroppsbeteende i vardagen som är skälet till att jag får ont. Det är den som gör att jag hela tiden ligger på marginalen.

”Det är dags att du börjar tänka på dig själv och din kropp”, sade hon till mig. Och sedan besöket hos henne igår har jag tänkt. Jag försöker bana in ett nytt sätt att gå, stå och sitta på. Jag lyfter Smilla annorlunda och jag håller henne framför mig istället för på sidan.

I morse när jag tränade på gymmet tänkte jag också. Men där blev det inte så stor skillnad mot tidigare. Där har jag sedan tidigare inpräntat att spänna min core och hålla lätt böjda knän. Men jag släpper ofta på bålstödet när jag kommer i ytterlägen såsom högst upp i militärpress och längst fram i KB-svingar.

Min största utmaning blir i vardagen. Men jag ska lyckas för jag vill hålla mig och min kropp hel så länge det går!