Om att avstå från träning

Det gick bra att springa från jobbet till tåget tidigare ikväll, men när jag sedan satt på tåget fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Det kom från ingenstans och gjorde väldigt ont. Med den smärtan var det inte en chans att jag skulle klara att springa hem. Så jag fick gå istället.

Gick väldigt långsamt till en början, men det magonda släppte efter ett tag och då kunde jag öka på takten. Men sprang gjorde jag inte. Tycker att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler. Har man ont någonsin ska man inte träna. Även om man gärna vill.

Apropå att avstå från träning fick jag ett mail från Josefine idag. Jag skrev om hennes fråga för ett tag sedan när hon bad om att få tips inför milen. Nu mailade hon och berättade att hon har varit väldigt förkyld i några veckor och är det fortfarande så hon kommer inte vara med på milloppet. Klokt, tycker jag. Man ska inte springa med en förkylning i kroppen.

Tror att många har svårt att hålla upp med träning när man är sjuk eller har ont. Ibland kan det vara svårt att veta vad som är bästa beslut, men oftast tror jag att kroppen mår bäst av att vila en dag extra.

Mitt magonda var högst tillfälligt och nu känner jag mig fit for fight igen. Josefine väljer att vila och ska sedan träna inför nästa millopp som är till våren i skolan.

På bilden gör jag tummen ner för att jag inte kunde springa. Men nu vill jag helst göra tummen ner för träning som utförs trots sjukdom.