Milslång löpning utan barnvagn

Eftersom min man är ledig från jobbet idag kunde jag ge mig ut på ett pass utan barnvagn. Min tanke var att promenera i så rask takt som möjligt och försöka jogga lite grann samt hålla igång i en timme. Jag lyckades med detta, med råge!

Jag startade med att gå i rask takt i ungefär ½ kilometer och testade därefter att jogga. Det kändes bra så jag fortsatte med att jogga. Underlaget var något halt, men de flesta gångvägarna var sandade så halkan var inget egentligt problem.

Jag joggade i ett tempo jag klarade av och när jag efter några kilometer märkte att jag orkade hålla igång utan att behöva gå så satte jag som mål att försöka klara av milen och klara den på åtminstone under 7:30 minuter per kilometer i snitt.

När jag vände efter fem kilometer hade jag hållit ett tempo av 6:15 minuter per kilometer. Då kände jag mig lite tröttare, men kämpade ändå på och fortsatte att springa vägen hem. Nu var det ju mindre än hälften kvar!

Efter ungefär sju kilometer var jag riktigt trött, men då tänkte jag på känslan jag skulle ha när jag kom hem igen, och då gick det lättare. Det mentala tänket är viktigt! Jag pressade mig dock inte för hårt. Jag hade varit nöjd om jag hade klarat av att jogga lite grann och så här en månad efter förlossningen vill jag inte riskera någonting. Men eftersom det kändes väldigt bra när jag sprang så fanns det ingen anledning till att sluta springa.

Det var en underbar känsla när jag var hemma igen och då hade klarat av att springa milen på 1:02:25 timme, dvs med en snitthastighet på 6:13 minuter per kilometer. Mitt mål för 2012 är att springa milen på under 50 minuter. Det är visserligen en bit kvar dit, men jag har ju hela året på mig. Och att jag skulle kunna springa en mil utan att stanna på min premiärrunda efter att inte ha sprungit på 10 månader hade jag inte vågat tro och hoppas på innan. (Senast jag sprang var den 8 mars förra året, precis i början av graviditeten. Efter det kändes det inte bra att springa.)  Kroppen är verkligen fantastisk!!!

Bilden till höger visar på de snitthastigheter jag sprang på per kilometer under passet. Första kilometern gick långsammast eftersom jag började med att gå den första halvan av den.

Vad härligt det var också att få lite egentid och komma ut utan barnvagnen. Jag kunde lyssna på musik och var helt själv med mina tankar. Lyx!