Två mils löpning

Det var med pigga ben jag sprang iväg i morse på min löparrunda. Trodde att jag skulle känna mig tröttare än jag gjorde då natten hade inneburit mindre sömn än vanligt. Men det är svårt att känna sig trött när solen skiner och morgonen är vacker.

Målet med dagens löparpass var att springa mitt längsta hittills, alltså över 17 kilometer. Jag hade siktet inställt på 18, men hoppades innerst inne att jag skulle orka 20.

Nackdelen med att benen var pigga var att jag höll lite för hög fart under passets första tredjedel. Att jag skulle orka springa i 5:11-tempo hela distansen trodde jag inte, men de första 7-8 kilometerna låg jag i det tempot utan att det var jobbigt.

Det som var lite irriterande under min löpning var att vätskebältet gjorde så att jag höll på att tappa byxorna hela tiden. Jag hade på mig ett par tights från Röhnisch, som säkert är tre år gamla nu, där resåren inte är den bästa längre. Normalt sett brukar de hålla sig uppe ändå, men nu med vätskebältet runt midjan höll de sig inte alls på plats. Ett tag sprang jag med byxorna nästan nere på knäna. Byxproblemet var alldeles för jobbigt så efter 4-5 kilometer slängde jag av mig vätskebältet vid vägkanten och fortsatte med endast en vattenflaska i handen. Mycket energi i början av löparpasset gick åt till att mixtra med bältet och dra upp byxorna hela tiden så när jag väl slapp det problemet kunde jag springa mer fritt.

När jag hade sprungit nio kilometer fortsatte jag en kilometer till innan jag vände hemåt igen. För då hade mina tankar blivit väldigt fokuserade på att försöka klara två mil. Jag tappade mycket fart mot slutet för jag var verkligen trött. Framför allt var det värmen som tröttade ut mig. Fastän jag drack vatten under tiden så räckte det inte riktigt för att frammana tillräcklig energi för att orka hålla ett högre tempo. Sista 4-5 kilometerna var jag även tvungen att springa med vätskebältet på axeln efter att jag hade plockat upp det vid vägkanten igen. Men målet var ju att springa långt och inte snabbt så jag brydde mig inte så mycket om hur snabbt jag orkade springa. Men att jag skulle klara två mil det var nu ett MÅSTE.

Sista uppförsbackarna hem när jag bara hade några hundra meter kvar var hemska. Jag joggade uppför dem och orkade inte med någon spurt. Men när jag passerade två mil och kunde stoppa min RunKeeper var det med ett stort leende inombords som jag gick de sista stegen hem! Mitt nya distansrekord är nu två mil och jag klarade det med 1½ minut under 1 timme och 50 minuter. Det är jag nöjd med!

Dagens löpning:
Sträcka: 20,01 kilometer
Tid: 1:48:23 timme
Hastighet: 5,25 minuter/kilometer

En varm löparrunda kräver vätska!

Inte de bästa byxorna att ha vid löpning med vätskebälte tydligen…

Lite jobbigt att springa med vätskebältet i handen…

Löparglad!