Egentid och egotid

Den tid jag lägger på min träning fyller inte bara ett syfte, utan flera. Förutom att träningen gör mig piggare, starkare, snabbare, smidigare och gladare så ger den mig även en chans att gå in i min bubbla av egentid och egotid.

Egentid: När jag tränar fokuserar jag bara på mig och min träning. Jag går in i stunden helt och låter inget annat störa mig. När jag är på gymmet trivs jag med att träna ensam. Jag hälsar på de andra och växlar några ord med en och annan, men i övrigt är jag tyst och tränar ensam på egen hand. När jag springer blir det en mental hälsostund för mig där jag låter kreativa tankar löpa fritt. Så länge det är transportlöpning vi talar om. När jag tränar hårdare intervallpass orkar jag knappt tänka alls…

Dessa stunder av egentid på gymmet och i löparspåret är guld värda för mig. Som småbarnsmamma och heltidsarbetande kvinna har jag inte mycket till (läs ingen) egentid i övrigt. Och det behöver jag inte heller. För jag får det behovet tillfredsställt medan jag tränar!

Jag hör ganska ofta andra småbarnsföräldrar som klagar på att de aldrig får den egentid som de behöver. Mitt råd till er är: Börja träna! Du får inte bara egentid av det. Du får också mer energi, glädje och ork att ta hand om ditt eller dina barn resten av tiden!

Egotid: Som bloggare fyller träningen också ytterligare ett syfte. Jag får dela med mig av min träningsglädje till andra samtidigt som jag får vara lite ego. Det är mycket troligt att de andra på gymmet tycker jag är lite konstig som ständigt plockar fram kameran eller mobilen och fotar mig själv när jag tränar. Men då får de tycka det! Jag kommer fortsätta med det för ibland är det faktiskt till och med så att det är egotiden som främst motiverar mig till att träna. Och all typ av motivation till att vilja träna är ju bra!

Hur får du till egentid och egotid? Är det också genom träning?