Det är stor skillnad på att känna sig ensam (och övergiven) och att välja ensamheten. I morse valde jag ensamheten när jag gick en längre promenad genom skogen. Jag gör ofta det när jag tränar. Väljer ensamheten alltså. Den här gången blev min promenad till en slags mental uppladdning inför dagen, en stund för eftertanke och egentid samtidigt som den gav mig en underbar närhet till naturen och allt det vackra.
När jag promenerar själv får jag bestämma takten och distansen. Jag får tid till att tänka och framför allt får jag tänka varje tanke klart. Inget som distraherar och stör. Jag tror att vi alla behöver vara ensamma ibland. Säkert oftare än vi själva tror.
Att kunna stanna upp för att ta in allt det fina är värdefullt för mig. När jag fotograferar omgivningarna märker jag att jag upplever dem desto mer och jag får också en möjlighet att se tillbaka på den fina stunden när jag senare tittar på bilderna.
En solig augustimorgon i stillhet är svårslaget!
Jag har verkligen inget emot sällskap när jag promenerar eller tränar, men då får upplevelsen ett annat syfte. För att kunna helt gå in i stunden, i mig själv eller i prestationen föredrar jag dock oftast att vara själv.
Det finns å andra sidan andra situationer som jag har svårare för att vara själv i även om jag har bättrat mig de senaste åren. Att äta en lunch ensam på restaurang kan vara en sådan sak. Att åka på en resa, gå på en fest eller börja en kurs är också exempel på saker som jag har lite svårt för att göra helt själv. För då känner jag mig verkligen ensam på ett negativt sätt.
Hur är det med dig? Uppskattar du ensamheten eller vill du alltid ha sällskap i det du gör?
Intressant inlägg! Jag trivs bra i mitt eget sällskap- men kan också vara väldigt social. Dock behöver jag tiden för mig själv också. Och kan ibland känna mig ”jobbigt osocial” när jag väljer tid med mig själv istället för tid med andra. Men jag vill gärna lyssna på mig själv… också… 🙂
Det är nog vanligt att vi behöver både och – både ensamtid och tid med andra.
Nej, det är skönt att vara ensam ibland. Jag går ofta ut ensam och går med mina hundar på morgonen och det är ett bra sätt att rensa sina tankar och förbereda sig inför dagen.
Förstår det! Att röra på sig är bästa sättet att rensa skallen på!
Jag har rest en hel del ensam och saknar då att dela vackra vyer/upplevelser mm med en vän. Annars är det väldigt givande på många plan att resa ensam. Träna ensam gör jag mest hela tiden (även om inte så ofta som jag skulle vilja) och promenader/löppass i naturen med bara mina andetag som sällskap kan vara det absolut bästa jag vet.
Delad glädje är ju på något sätt ändå dubbel glädje och det är ju underbart att uppleva saker tillsammans med någon man tycker om. Det är nog mycket därför jag inte har rest så mycket själv. Och när jag har upplevt något fint ensam, på en promenad eller liknande, delar jag ju ofta på bloggen. Det gör att upplevelsen blir starkare, tycker jag!