När ens lilla barn är sjukt finns det inte mycket som spelar det någon som helst roll. Att jag själv är inne på tredje veckan av förkylning är oviktigt i jämförelse. Det enda jag vill är att hon ska få vara frisk!
Det är fjärde dagen med feber för Smilla och hon är uppenbart tagen av sjukdomen. I förmiddags var hon trött och klängig, men kom inte till ro i soffan eller sängen. Så jag packade ner henne i vagnen och gav mig iväg på en promenad i guldglittret. Den promenaden var verkligen dagens ljusglimt – hon fick sova djupt och länge och jag fick röra på mig.
Om jag hade varit piggare själv hade jag gärna gått både längre och snabbare för det var så härligt där ute. Men jag får tänka att det är lika fint att titta ut när jag sitter här inne.
Tänk att vi ändå får bo i ett land med alla dessa underbara färger på hösten. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan denna årstid!
Den där promenaden tidigare idag blev som meditation och egentid för mig. Jag gick i min lilla bubbla medan Smilla sov så gott. När vi kom hem igen någon timme senare vaknade hon såklart direkt. Men då hade jag i alla fall fått tanka upp med frisk höstluft och vacker natur.
Ja, det är verkligen fint. Har inte tänkt så mycket på det innan, men här nere i Barcelona får vi ingen riktig höst, löven sitter kvar men blir bruna och de där färgerna lyser med sin frånvaro. Får mig att längta till svensk höst!
Jag förstår dig. Hösten i Sverige är ljuvlig och just den här hösten har vi fått njuta av så många fina soliga dagar.
Du får glädjas åt att du har det varmare än vi istället!