Det fanns en tid när jag tog en timmes lång promenad varje morgon, ja i alla fall varje vardagsmorgon. Nu för tiden händer det desto mer sällan. Men så mycket härligare när det väl händer!
Igår morse fick jag till en sådan där morgonpromenad. Jag behövde inte lämna på förskolan och hade morgonen för mig själv. Funderade ett tag på om jag skulle ge mig in på något gym för ett träningspass. Men, nej jag ville vara utomhus. Och jag ville promenera för att få frisk luft och hinna njuta av omgivningarna. Så här såg det ut på min promenad en vintermorgon.
Det blev en promenad genom stan bort till Djurgården där jag hann gå en vända innan jag gick tillbaka mot kontoret. Vädret var inte det finaste, inte som morgonen innan eller den här morgonen, men det var ändå skönt. Det snöade bitvis och himlen var grå, men jag var ändå nöjd med mitt beslut att promenera istället för att träna inomhus.
Den väldiga kylan har släppt och eftersom det nu är bara några minusgrader hade isen smält på sina ställen. Nu hoppas jag att det i alla fall fortsätter vara minusgrader för något töväder känner jag inte för.
När jag började promenaden var det mörkt ute, men när jag närmade mig slutet av promenaden hade det hunnit bli riktigt ljust. Jag hade fått en fin stund för mig själv med mina tankar.
Att promenera ensam ger verkligen så mycket. Jag tycker att jag kan tänka bättre och jag njuter mer av naturen och omgivningarna. Egentid när den är som bäst!
Att promenera ensam är en av mina favoritsysslor. En riktig lyx! Härliga bilder.
Sådant som man verkligen uppskattar som mamma. Eller hur!