Den magiska morgonpromenaden till sjön

Ni vet nog att jag normalt sett går upp väldigt tidigt till vardags, men den här fredagen gick jag upp ännu tidigare än så. Redan klockan 04.40 ringde alarmet och jag tassade tyst upp för att inte väcka resten av familjen.

Planen för denna morgon var att ta en lång promenad i gryningen. Jag ville ut innan solen hade gått upp och då är det arla morgon som gäller. Varför? Jo, för att det mest magiska som finns är att vara ute i samband med att dagen börjar gry.

Morgonpromenad till sjön

Jag snörade på mig skorna och packade kaffetermosen i ryggsäcken och så gav jag mig ut. Det hade precis börjat ljusna när jag inledde min långa promenad som skulle ta mig genom skogen och bort till sjön.

Så tidigt på morgonen var det bara jag och några vildharar ute. Jag hade en inspirerande podd i öronen och njöt i fulla drag av nuet. Att få gå längs med denna väg mitt inne i skogen var en sådan lycka för min själ!

Några hästar såg jag inte till i hästhagen. Kanske var det för tidigt för dem?

Bortom träden skymtade sjön, men jag fortsatte längs med vägen en bra bit till innan jag var framme vid den strand som jag hade som mål för min promenad.

Eftersom mitt knä var skadat kunde jag inte gå så snabbt och det tog närmare en timme innan jag var framme vid sjön. Där låg morgondimman tät och det blåste rejält av höstliga vindar över vattnet.

Just blåsten och dimman gjorde denna plats extra magisk den här morgonen. Jag var så tacksam som fick starta min dag på det här sättet!

Några tomma kajaker låg vid strandkanten. Tänk vad härligt det hade varit om jag hade kunnat ta mig en tur!

Men istället gick jag ut på bryggan och försökte ta in allt det mäktiga och fina.

Det är i sådana här stunder när jag är själv med mina tankar som jag upplever så mycket på en och samma gång. Jag kommer nära mina känslor och jag känner en sådan tacksamhet.

Jag hängde på bryggan en bra stund, drack mitt kaffe och njöt av stunden. Tänk, om jag inte hade haft ett skadat knä just nu hade jag säkert tränat något annat denna morgon istället för att ha fått uppleva detta, tänkte jag. Plötsligt kände jag tacksamhet även till det skadade knät!

Så bra den är, termosen från jobbet. Den har gett mig kaffe både på Kebnekaise och hemma vid sjön!

Efter en bra stund på bryggan var jag tvungen att vända tillbaka och gå hela vägen hem igen och den upplevelsen var minst lika härlig som vägen dit.

För att även hemvägen skulle bli njutbar passade jag på att uppmärksamma alla fina blommor på marken, trädens lövkronor och bruset från vinden.

När jag närmade mig hemmet igen hade det hunnit bli riktigt ljust, även om solen lyste med sin frånvaro just denna morgon.

Jag passerade fårhagen med nyponbusken och tio minuter senare var jag hemma. Vilken magisk morgonpromenad på närmare två timmar som jag fick uppleva denna fredag! Det finns liksom inte ord, som nog kan beskriva. Hoppas att ni med bildernas hjälp någorlunda förstår hur ljuvlig min morgon vid sjön var. Jag gissar att ni kan föreställa er att jag kommer ta samma morgonrunda fler gånger!