Nuförtiden när jag ger mig ut på en morgonlöpning är det oftast fortfarande mörkt och så här kommer det vara ända fram till i februari någon gång när ljuset har kommit tillbaka så pass mycket att morgonlöpningen kommer kunna ske i dagsljus igen.
Jag älskar visserligen ljuset, men försöker nu se dessa morgonlöpningar som något mysigt och positivt istället. Här får ni ett gäng bilder från min mörka, mysiga och kalla morgonlöpning denna dag.
Mörk och mysig morgonlöpning
Termometern visade minus fyra grader imorse när jag gav mig ut. Underställ, halsduk och vantar kändes helt givet, men än så länge fungerar det att springa utan mössa. Jag är i övrigt ganska så frusen av mig, men just huvudet fryser jag sällan om.
Jag sprang längs med mörka gångvägar. Gatlyktorna hjälpte mig att se vart jag satte fötterna, men i periferin var det för mörkt för att kunna se exakt vad som fanns där. Vid ett tillfälle kunde jag höra och se ett litet rådjur skymta förbi, men i övrigt var det tyst och ensligt där jag sprang.
En stund senare kom jag fram till sjön och där stannade jag till i vanlig ordning. Himlen var fortfarande mulen och mörk, men det började ljusna upp något över vattnet.
Att få stå där omsluten av ett morgondunkel och varm i kroppen fast det är kallt runtomkring är bra magiskt. Det är i sådana stunder jag känner att jag verkligen lever och jag är så fantastiskt lyckligt lottad som får vara med om detta livet!
Så stilla, så vackert! Det är som att de små detaljerna framträder bättre i mörkret.
Jag stod där och njöt en stund innan jag fortsatte min springrunda. Jag vet att det kommer vara många sådana här mörka, mysiga och kalla morgonlöpningar framöver. Ibland kanske jag hellre tar en löprunda på lunchen istället då jag värdesätter att få vara utomhus i dagsljus. Samtidigt njuter jag av att vara ute i detta mörka och kalla. Minus fyra skrämmer mig inte och inte minus tio heller. Jag upplever att det är lite samma sak med kall löpning som med kallbad, det vill säga det är uppfriskande, uppiggande och alldeles underbart!
När jag sedan var i slutet av min löprunda denna morgon kunde jag se hur himlen längst borta vid horisonten sakta färgades rosa och gul. Wow, tänkte jag igen och kände mig åter så där lyckligt lottad över att få vara med om detta vackra. Bilderna och berättelsen om den fina upplevelsen med löpning i gryning hittar du här.
Hur är det med dig – njuter du också av den mörka och kalla löpningen?
