Att springa i regn är bland det härligaste, mest uppfriskande och finaste som finns. Framför allt när regnet komme i form av ett lätt duggregn och himlen samtidigt sprakar av en vacker soluppgång. Precis sådan var min löparupplevelse igår och här skriver jag mer om detta med löpning i regn.
Löpning i regn
Jag var inte alls beredd på att det skulle komma något regn på gårdagens löprunda. Det var visserligen mulet, men jag hade inte sett något i prognosen om det. Så jag sprang hemifrån utan regntäta kläder eller den skärmkeps jag brukar ha på mig när jag springer i regn.
När jag hade sprungit närmare halva sträckan och kom fram till skogen möttes jag av denna magiskt lilarosa himmel. Så fantastiskt vackert det var!
Strax därefter var jag framme vid sjön. När jag ställde mig där för att speja ut på allt det vackra började det droppa från himlen. Det var ett lätt, fint duggregn, som sakta föll ned på vattenytan. Det var en magisk stund och jag sträckte armarna upp mot himlen för att välkomna regnet.
Som alltid när jag är nere vid sjön stod jag där ett tag. Älskar att stå där i min ensamhet och ta in stunden och tystnaden!
Så sprang jag hemåt igen och precis då slutade det att regna. Jag blev nästan lite besviken eftersom jag hade sett fram emot att få springa i regn. Men det var helt okej ändå, framför allt för att jag fick njuta av mer vacker morgonhimmel.
Sista biten hem, förbi fårhagen, var så här fin, och jag kunde ännu en gång skatta mig lycklig för en vacker och härlig löprunda. Just denna var på min Runstreak-dag nummer 50. Jag är halvvägs mot mitt mål och belönades med detta vackra. Vilken lycka!
Att springa i regn är härligt oavsett årstid. Läs här vad jag skrev om efter att ha sprungit i regn en morgon i maj.