Det här med utmaningar kan vara hur roligt, inspirerande och peppande som helst. Men det kan också vara stressande och påfrestande. När man antar en utmaning är det viktigt att tänka igenom om den är realistisk att ta sig an och om man vill kämpa med glädje för att klara av den.
Jag tog mig an en träningsutmaning för juni; att stå i en djup knäböj i fem minuter varje dag under hela månaden. När jag gjorde det visste jag innerst inne att jag inte skulle göra det varje dag. Så för mig fungerade just denna utmaning snarare som ett sätt att göra djupa knäböj oftare än om jag inte hade antagit den. Men varje dag har jag inte gjort den.
För mig känns det helt okej att det inte blev så många minuter i djup knäböj i juni. Det som var bra var att jag faktiskt gjorde övningen vid några tillfällen och det var riktigt jobbigt varje gång. Att stå i en så djup knäböj så pass länge känns. I alla fall för mig. Men det var bra träning. Förutom att jag tränade styrka mjukade övningen upp i bröstryggen.
Annars när jag går in för en utmaning brukar jag gå all in och göra det med full kraft. Men gånger när en utmaning eller en målsättning bara pressar och stressar mig försöker jag tänka om och ta mig ur det som ger mig negativ energi. Eller så gör jag som den här gången; jag gör utmaningen på mitt sätt och känner mig nöjd med det.