I barnens skog

Strax innan jag skulle hämta barnen från förskolan häromdagen gick jag in en sväng i skogen, som ligger intill deras förskola. Det var högsommarvarmt i luften och riktigt skönt att få vistas i den svalkande skogen en stund.

Denna barnens skog är lummig, stor och tyst. Man kan gå in i skogen från olika håll. Jag gick in i den på den stig som just nu kantas av blåa fina blommor.

Jag hade inte tid att vara i skogen så länge, men det var så värt att vara där den lilla stund jag kunde. Det är något visst med att vistas i skogen. Jag blir lugn, kommer ner i varv och bara njuter av stunden. Skogen tillsammans med havet är de två element som har den positiva och lugnande inverkan på mig.

Jag är tacksam till att barnen har denna skog precis intill sin förskola att vara i på dagarna. Jag minns själv hur mysigt jag tyckte det var att gå på skogsutflykt och följa efter Mulle i skogen när jag var barn. Skogen är som ett enda stort äventyr för ett litet barn och jag märker på mina små hur välgörande det är för dem att få vara där. För dem kan en vanlig stubbe bli något magiskt och jätte spännande och att samla kottar eller pinnar kan vara världens mest spännande äventyr för en liten.

Att promenera själv i skogen för en stund var härligt. Men allra bäst tycker jag om att vistas i skogen tillsammans med barnen eller hela familjen. Då blir skogen nästan som ett äventyr också för mig!

Efter en liten stund gick jag tillbaka till gläntan och stigen med de fina små blå blommorna för att gå ut ur skogen. Det var dags att hämta barnen efter en stund i barnens skog.