Jag sitter nu i soffan, rosig om kinderna, kall om rumpan och med en underbart härlig känsla i kroppen. Vi har just kommit tillbaka hem efter att ha promenerat ute på isen i 90 härliga minuter. Sabina var glad hela tiden då hon älskar att vara ute i snön.
När vi först kom ut på isen var det ganska mycket snö, som vi fick pulsa fram i. Sabina var nöjd med detta, hon dansade fram av glädje i snön!
Ganska snart kom vi fram till en riktigt bred isgata, som har plogats upp på isen. Det var inte bara vi ute på isen idag, utan vi mötte många andra, främst långfärdsskridskoåkare. Det är så härligt att så många letar sig ut till naturen dessa dagar och njuter av motion och frisk luft! Sabina träffade dessvärre inte på några hundkompisar då det bara var människor ute på isen. Men hon traskade på snällt vid kanten av isgatan.
Isen är extremt tjock just nu och man behöver inte vara rädd för att den ska spricka. Men det är ändå lite obehagligt att titta ner på isen och se att den inte är kompakt hela vägen, utan består av ihåligheter och sprickor…
Vid några tillfällen passade Sabina på att springa loss i den djupa snön, som ligger ute på isen vid sidan av isgatan. Eftersom hon är en fjällhund, en Sibirian Huskie, är hon gjord för att vara i snöiga miljöer och det bästa hon vet är att busa runt i djup snö.
Nu när vi har kommit in igen är Sabina trött. Hon har lagt sig till rätta och sover gott i sin säng.
Karinaxelsson.se