En omvänd Strongday

Har ni lyssnat på Träningsglädje Talks podden där Sara och Annika pratar om bästa och värsta träningen? Ett underhållande podavsnitt där de listar sina bästa och värsta träningspass. Där berättar Annika Strongday bland annat om den gången hon sprang en mil för första gången som ett av sina bästa träningspass. Hennes tanke var egentligen att springa åtta kilometer, men efter att ha sprungit det kände hon sig fortfarande pigg så det blev två till. För mig var det exakt tvärtom idag.

Min plan var att springa en mil. Minst. Men redan efter några kilometer kände jag mig trött och jag hade ingen lust att sänka farten. Så efter åtta kilometer stannade jag klockan och benen. En omvänd Strongday helt enkelt: åtta istället för tio kilometer.

Gissar att min trötthet vid löpningen idag berodde på att det hade hunnit bli väldigt varmt när jag sprang. En skön sovmorgon gjorde att jag började springa sent på förmiddagen. 

När jag hade stannat där vid åtta kilometer hade jag fortfarande två kilometer kvar hem. De valde jag att avverka joggandes varvat med snabb gång.

När de sista uppförsbackarna kom valde jag att maxa farten i dem och allra sista sträckan sprang jag i spurtfart för att känna mig ordentligt trött när jag väl var hemma.

Som vanligt smakar maten efter ett avklarat träningspass som bäst. Min frukost åts lite senare än vanligt idag. Smart förpackad i kvargburken!