När vi stack ut näsorna utanför dörren i morse var det nästan som att vara i fjällen en fin vinterdag. Vinden blåste så där hårt så att det biter lite i kinderna, solen sken och snön låg gnistrande vit i drivor på marken. Vi drog fram pulkorna för att skapa ännu lite mer fjällkänsla.
Jag testade att sätta Smilla i bebispulkan, men hon var lite för trött för att sitta upp och försökte istället lägga sig ner. Så det fick bli att ligga i vagnen för henne istället och så var det bara Wilmer som åkte pulka.
För att det skulle kännas som att vi gjorde en utflykt hade jag packat ett litet mellis i väskan, som vi tog med till lekparken. Barn är roliga, ofta vill de äta matsäcken direkt när man har sådan med och det ville vår pojke också. Så det blev inte så mycket pulkaåkning i lekparkens backe utan vi åt mellis där istället. Kanske inte så vintrigt mellis dock eftersom vi hade med vindruvor och smoothie med oss…
Efter lekparkshänget gick vi på långpromenad med vagn och pulka. Jag skulle hämta ett paket i centrum så vi begav oss tid. Vad underbart det var att promenera i det här vädret idag! Jag njöt av varje steg och tyckte det var riktigt trist att behöva gå in när vi ett par timmar senare var tvungna att göra det för att laga lunch.
Vid sådana här tillfällen, när jag får vandra i vackert landskap och njuta av fint väder, så brukar jag passa på att dra in mycket luft i lungorna och bara vara i nuet. Det är så jag hämtar kraft och får ny energi. En timmes promenad i vackert vinterland är som den bästa terapi man kan tänka sig!