.JPG) |
| En dag som startar i köket |
Från och med idag startar en ny tid i livet. För idag börjar Wilmer förskolan ”på riktigt” då inskolningen är över. För oss föräldrar kommer det innebära en tid med mycket pusslande för att hinna med jobb, lämningar och hämtningar samt allt annat som man måste och vill göra.
Sedan jag började jobba efter sommaren har jag varit bortskämd med att kunna gå upp och göra mig klar själv för att sedan lämna hemmet när jag vill, jobba på kontoret och åka därifrån när jobbdagen var klar och inte för att jag har haft en tid att passa. Nu kommer det vara helt annorlunda. Jag och maken kommer dela lika när det kommer till lämningar och hämtningar. Trots att det bara handlar om i snitt fem tillfällen i veckan som jag ska lämna eller hämta så kommer detta innebära stressiga dagar. Det inser jag efter den här morgonen.
Wilmer brukar normalt sett vilja sova länge på morgonen, men i morse vaknade han 04.15 och kunde aldrig somna om. Så när jag skulle upp 05.00 fick han gå upp med mig. Det blev några timmar i hemmet med morgonbestyr för både honom och mig samt jobb vid datorn. Är mycket nöjd med att jag kunde sitta i en timme och jobba medan han lekte!
Så skulle vi iväg. Tiden tickade snabbt på och efter ett par oplanerade blöjbyten insåg jag att vi hade ganska bråttom. Istället för promenad fick det bli jogg i en massa nysnö. Wilmer somnade under tiden och det var nog bra eftersom han vaknade så tidigt i morse.
Nu är jag på väg in till kontoret och håller tummarna för att tågen ska fungera en dag som denna när det väntas komma decimetervis med snö. Känner mig fräsch i benen trots gårdagens långpass. Så att jogga i ca 15 minuter denna morgon var inga problem. Då var det värre med träningsvärk i lördags efter fredagens ben- och rumppass. Då gick jag nämligen runt med en rumpa som bokstavligen talat smärtade. Skönt, men ont!
Planen är att jag ska transportspringa från kontoret i eftermiddag. Ska bli skönt att få rasta benen lite och den planerade sträckan på ca fem kilometer kommer vara ganska lagom för mig just idag.
Så; en ny tid i våra liv har börjat. Det kommer nog gå bra, men det kommer ta några dagar innan de nya rutinerna sätter sig.
Det brukar lösa sig även om det blir stressigt många gånger. Tro mig jag vet! 🙂 Gäller bara att sätta sig själv lite å åtsidan och inse att det här är en period i livet då barnen verkligen ligger i fokus! Men med lite vilja och flexibilitet så går allt att lösa!
Låter bra. Och som du säger så handlar det ju om en tid i livet där man får prioritera annorlunda.
Har man bara rätt inställning så löser allt sådant sig. Att det blir stressigt ibland tillhör liksom. Man vänjer sig rätt snabbt vid vad som måste göras (även om det vissa morgnar smyger in sysslor man kanske inte räknat med) så det kommer att gå jättebra.KramarLene
Skönt att höra från någon som har erfarenhet. 😉
Skönt med stora barn, man glömmer snabbt märker jag :-)). Men denna period i livet går så fort och med större barn önskar man mer tid med dem, men de har sina intressen och kompisar! Önskar jag kunde transportlöpa, men tyvärr har jag 14 mil tor till jobbet. Tänkte dock försöka cykla hem från jobbet senare i vår någon gång i veckan, det blir 7 mil.Ha en topendag Clara
Tiden går verkligen fort så det gäller att ta tillvara på den.Oj, det var en lång sträcka du har. Blir grymt imponerad om du cyklar den sträckan!
Det är lite pyssel i början, men man vänjer sig snabbt. Man får liksom omprioritera, jobba hemifrån, på tåget, vara flexibel. Rätt som det är slutar han dagis… (Eller förskolan som det heter, har man ju fått lära sig)
Viktigt det där med att säga förskola. 😉
Kommer säkert att gå bra. Ni verkar ha en bra inställning till allt, och det hjälper säkert. Lycka till till både Wilmer och er!
Tack. Gullig du är!