 |
| Skärmdump från SVT |
Det pratas en hel del om att många av oss svenskar börjar träna alltmer, till och med i samma utsträckning som eliten. Till löpartävlingar som Stockholm Marathon och Lidingöloppet slås det anmälningsrekord, det arrangeras ultralopp och antalet personer som anmäler sig till En svensk klassiker eller tävlar i Ironman blir allt fler. Jag kan tycka att jag tränar ganska mycket, men jämfört med dessa ligger jag i lä.
På grund av
denna trend där motionärer tränar som eliten har det sänts
en del program både på radio och TV om det. Jag har lyssnat/tittat på några av dem.
Just nu går
en programserie på SVT som handlar om just En svensk klassiker. Programmet heter
En klassiker och handlar om fyra helt vanliga, nåja nästan helt vanliga, svenskar som alla anmälde sig till En svensk klassiker förra året. På måndagkvällar kan man se detta program. Första avsnittet gick i måndags och man fick då följa
de fyras medverkan i Vätternrundan. Den jag helt klart faschinerandes mest av var
Anders som har cancer och inte hade kunnat träna alls inför cykeltävlingen. Men ändå ställde upp med livsglädjen och tävlingseuforin bubblandes i hela honom. Underbart att se!
Tidigare såg jag TV3s Dokumentär om motionärer som tränar hårdare än eliten. Där faschinerandes jag av MarathonMias glädje och kärlek till löpningen. Men blev samtidigt lite ledsen över det faktum hur lätt det är att det också kan gå överstyr med träningen (och kosten). En kvinna i dokumentären berättade om sin tidigare period i livet när hon led av ortodoxi och inte alls mådde bra. Hon verkade dock frisk, sund och glad nu! Och en annan kvinna tyckte jag kändes väldigt extrem i sin träning, att det mer kändes som ett tvång än någonting lustfyllt.
Så har jag också lyssnat på Sveriges Radios radioprogram om att träna som eliten. Intressant det med och det jag främst reagerade på där var det faktum att vi som tränar så pass målinriktat att vi klarar av att springa exempelvis ett maraton har
nytta av det även i arbetslivet. Det anses som något positivt att ha det i sitt CV då det visar på att man är duktig på att sätta upp mål för sig själv och sedan uppnå dem. Det sades också i radioprogrammet att en stor andel av de som tränar och tävlar i triathlon och liknande är chefer på hög nivå. Jag kan tänka mig att det stämmer även om man först kan tycka att de inte borde hinna med så mycket träning. Men det handlar ju inte om det, utan det handlar mer om
hur man prioritetar sin tid och hur pass dedikerad man är.
Intressant fenomen detta med svenska motionärer som tränar som eliten. Jag hoppas bara inte att det går överstyr med träningen. För en risk med att träna så mycket som amatör och vanlig motionär är ju att man inte har samma expertis runt om sig som eliten har. Och då kan man lätt bli övertränad eller få skador.
