När solen skiner är ju valet inte svårt att låta träningen ske utomhus, men när det regnar och är småkallt är det inte lika lockande. Jag tog mig ut idag i alla fall trots ösregnet, eftersom jag visste att både jag och bebis behövde frisk luft och för att promenad och backintervaller är svåra att få till inomhus.
Hade tänkt ta en längre promenad först och på vägen hem springa i backen. Men när jag kom fram till backen i början av promenaden tänkte jag att det var lika bra att få det överstökat. Jag fungerar lite så. Om det är saker jag drar mig för att göra så gör jag dem hellre så snart som möjligt för att bli av med dem. Psykologiskt är det så mycket skönare och jag kan säga att min promenad efter backintervallerna var så mycket skönare när jag hade alla träningsendorfiner bubblande i kroppen.
Men det krävs verkligen pannben att springa i backe. Jag planerade för att springa tio stycken, men när jag just klarat av min nionde tänkte jag att jag orkar nog ett par till så det fick bli 12. På väg ner från den elfte mötte jag en annan mamma, som hejade på mig och då blev det ännu enklare att också orka springa den tolfte.
Älskar känslan av att vara nysprungen och extra härligt är det att också få passera dessa fina vitsippor på vägen till och från backen. Och vi klarade oss ganska bra från regnet när vi sedan gick promenaden. Men efter det har det regnat desto mer.