Tänk vad tiden går snabbt och med andra barnet har den gått snabbare än snabbast. Tycker det var nyss som hon låg där i min famn och var alldeles nykläckt, vår lilla Smilla. Nu är hon 15 månader och igår började hon förskolan.
Tiden med en bebis hemma är definitivt slut. Nu har vi två små galna barn istället. Samtidigt som jag kan sakna bebistiden oerhört mycket är det fantastiskt roligt att se Smillas alla framsteg och utvecklingsfaser. Och ju äldre hon blir desto roligare blir det!
Eftersom Smilla är minstingen i familjen kommer hon alltid vara ”den lilla” för oss. Det är hon som charmar oss med sitt söta prat, som inte går att förstå något av. I försomras, när bilden på henne sittande i gräset togs, kröp hon mest för att ta sig fram. Men i samband med att hon blev ett år började hon kunna ta ett par steg och nu går hon både snabbt och mycket.
Hon är den envisa i familjen och kan bli galet arg om hon inte får som hon vill. Hon skriker högt när hon inte gillar läget, men kan i nästa stund komma gående för att kasta sig i famnen i en stor kram. Hon är kramgo, pussvänlig och mysig. Hon ser självklart upp till sin bror väldigt mycket och hänger gärna i hans rum med hans leksaker.
Hon älskar att dansa till musik och går gärna ner i någon slags sitta-på-huk-position och gungar när vi sätter på radion eller någon barnsång. Hon gillar också att yoga och går ner i hunden titt som tätt. Bilar och bollar är också kul. Kan vara för att vi har mer sådant hemma än dockor.
Igår var alltså hennes första dag på förskolan. Liten har verkligen blivit stor och kommer från och med nu hänga på föris på dagarna. Dagen hade gått bra. Hon är en sådan social och nyfiken liten dam så vi hade nog inte trott något annat. Idag är det jag som ska få vara med henne när hon skolas in. Redan på fredag är tanken att vi ska lämna henne och vinka hej då på morgonen. Oj, det kommer vara jobbigt för mamma-hjärtat i alla fall!
Vår lilla tjej, som inte är så liten längre. Vad underbart att vi har dig! ♥