När stressen tar över för mycket

Sista jobbveckan innan semestern, som för mig var midsommarveckan, var inte jag en bra människa. Jag var inte den Karin jag vill och oftast brukar vara. När jag tänker tillbaka på hur jag var mot min familj den veckan skäms jag och tycker verkligen synd om dem. För när stressen slår till för hårt är det ju oftast de närmaste som får ta mycket av smällen. Förutom en själv också då. För den veckan mådde jag inte speciellt bra…

Jag ska inte säga att det pågick hela veckan. Men det började lite smått helgen innan för att vara som värst på måndagen och från och till fram till torsdag kvällen. Då fick jag mig några sanningens ord från min man och insåg att så här kunde jag ju inte hålla på.

Att stressen gick överstyr hade att göra med att jag hade mycket jag ville få klart innan semestern kunde börja, på båda mina jobb och hemma med praktiska saker som packning och matlagning inför midsommar.

Jag minns att jag satt uppe sent på måndagkvällen för att jobba på det som skulle bli färdigt den veckan. Internet strulade, stressen ökade och jag blev så pass blockerad att jag mest satt och var arg. Jag fick inte alls så mycket gjort som jag hade tänkt och det gjorde mig ännu mer frustrerad. Inte ens när jag gick ut i sommarnatten och blickade upp mot den vackra junihimlen mådde jag bättre, även om det hjälpte lite grann.

Jobbmässigt hann jag det jag skulle den veckan. Jag hade effektiva dagar på kontoret och kunde beta av det som jag ville få klart. Men när jag kom hem sent på torsdag eftermiddagen och officiellt hade semester, men ändå var super stressad över allt annat som var kvar att göra, så förstod jag att något var fel. Eller där och då förstod jag det inte egentligen. Men mannen förstod och sade det och även om de orden först tog hårt så var det precis vad jag behövde höra.

Jag hade ju precis fått semester och skulle ha fem underbara veckor tillsammans med min familj – Varför kunde jag inte njuta av det? Varför hade jag istället fokus på vad jag skulle baka till midsommarkalaset, att jag hade över 10 mil kvar av Vätternrundan i ICA-Klassikern att göra, allt jag behövde förbereda med bloggen inför resan till Malta och att jag egentligen ville ha hunnit producera mer på mina webbkurser innan semestern började?

Så här i efterhand förstår jag inte hur jag tänkte. Men det är ju så stress fungerar. Vi får tunnelseende och kan inte tänka logiskt. Vi har svårt för att ta in perspektiv och vettigt resonerande. Stress kan vara bra till en viss nivå, men när det går så långt som det gjorde för mig den veckan då är stressen bara av ondo.

Jag brinner verkligen för den här typen av frågor. Jag jobbar själv med att bli bättre på det och jag har massor med verktyg att tipsa om när det kommer till stresshantering. Det är därför en av mina kommande webbkurser kommer vara en anti-stress guide, något som jag tror att många av oss har behov av.

Att jobba med webbkurser är något av det roligaste jag vet, men eftersom det är semester nu väntar jag med att jobba vidare med min anti-stress guide till efter semestern. Jag ska ta tillvara på de här semesterveckorna så mycket jag kan, passa på att stressa ner och bara vara. Min familj ska inte behöva umgås med en uppstressad och lättirriterad mamma och fru. Jag vill vara mitt bästa jag. För det mår jag och alla runt mig bäst av!