Fastän det bara är tisdag morgon än så länge vågar jag lova att jag igår fick njuta av veckans vackraste löpning. Jag sprang Kungsholmen runt medan himlen gick från rosa till orange för att slutligen lysas upp av en vackert orange sol, som strålade som aldrig förr.
När jag hade kommit fram till Norr Mälarstrand och solen kom upp bakom horisonten kunde jag inte sluta att fotografera allt det vackra. Vilken njutning det var att springa i det vykortet! Här kommer en bildbomb från gårdagens vackra löpning.
Veckans vackraste löpning – bildbomb
Det hade precis börjat ljusna när jag inledde löppasset med utgång från mitt kontor. Himlen var vackert rosa och det var kyligt i luften.
När jag blickade ut över Karlbergskanalen syntes ett gult ljus spridas upp från horisonten.
Jag sprang vidare längst med Kristinebergs Strand och bort mot Rålambshovsparken. När jag hade sprungit genom tunneln där såg jag solen för första gången. Orange, varm och klotrund steg den upp där bakom träden. Det var så galet vackert och jag sprang med en stor förväntan vidare mot Norr Mälarstrand. Jag hade på känn att jag skulle få uppleva den mest magiska av soluppgångar där.
Jag stannade till vid strandkanten intill Mälaren och blickade ut över allt det vackra. Jag förstår verkligen varför svanarna och änderna trivs att simma runt där!
Helt klart värt att stanna upp från löpningen för en stund för att stå här och njuta!
Solen steg alltmer…
… och jag fylldes av värme.
Så fint med solglitter i vattnet!
En sista blick över sjön och solglittret….
… innan jag sprang den sista biten längst med Norr Mälarstrand och bort mot kontoret.
När jag sprang över Kungsbron kunde jag konstatera att det var vackert borta vid Stadshuset också.
Ja, att springa Kungsholmen runt är alltid en njutning, med den här morgonen var det ännu mer av en njutning än vanligt. Så tacksam för det!
Åhh vad fint! Jag stannar aldrig när jag springer utan springer bara på, oftast med tidtagning igång. Ser så härligt ut att stanna ibland, fota och njuta – det ska jag också börja göra så kanske löpningen känns lite roligare!
Ja, så vackert det var på denna runda!
För mig är det tvärtom. Jag orkar inte hålla på med att ta tid längre, utan låter det få ta den tid det tar. Tycker det är så värt att stanna upp och njuta när det är vackert!