I tjugo veckor har den funnits inom mig och i lika många veckor ska den vara där innan vi ses. Tänk att jag går i väntans tider – så oväntat och så fint. Sent i vår kommer vi vara fem i vår familj!
I väntans tider
Att gå i väntans tider är en speciell känsla. Det är en blandning av förväntan, nyfikenhet och otålighet blandat med ro. Jag känner ingen stress denna gång. Och jag tycker inte att tiden går så långsamt som jag tyckte första gången jag var gravid. Faktum är att jag knappt hinner uppdatera mig om vad som är aktuellt för den gravidvecka jag går in i. Det är tryggt och skönt att ha två graviditeter och förlossningar med sig som erfarenhet från tidigare. Visserligen är det nästan nio år sedan den senaste och jag har hört att om det har gått mer än tio år sedan senaste förlossningen räknas man som en förstagångsföderska. Men jag känner mig ändå trygg med den erfarenhet jag har. Utöver det känner jag mig stark och fylld med energi. Det är en skön känsla.
I och med att jag är inne i andra trimestern tror jag mig uppleva den bästa perioden i graviditeten. Under den första trimestern var jag lätt illamående hela tiden samt konstant trött. Jag fascineras av hur kroppen kan reagera så tydligt på något, som då i början inte utåt sett syns. Det är tufft att vara så trött och illamående när ingen vet om det så det var med lättnad jag kände hur både illamåendet och tröttheten började avta när jag hade passerat 12 veckor.
När de här bilderna togs hade jag precis passerat 19 veckor. Nu är jag i vecka 20+4 och 52% av graviditeten har passerat. Att gå i väntans tider är lite som det är för barnen inför julafton. Det är spänd förväntan och glädje!
